eti par steg baklänges, så frapperades hon af hars yttre. Det var icke mera en yngling hon hade framför sig, utan en man med smärt och muskulös kroppsbyggnad, ett regelbundet ansigte, stolt hårlning och fullkomligt obe svärade rörelser. Ilan helsade artigt, men kallt på henne. Gurlis öfverraskning hade varit så i ögonen fallande, att den framlockade ett fint leende på Stefans läppar, och han sade: Jag tror Gurli har svårt att känna igen mig? Ja, sannerligen, svarade Gurli. Del tycks som Bteian emellan hvarje gång vi se hvarandra undergår en särskild meta morfos.? tDetta är något jag äfven kan säga om dig. Du har wycket förändrat dig, sedan vi sist träffades. Till min fördel, paturligtvis?, inföll Gurli, som nu återfått sitt otvungna sätt. Atminstone skulle jag omöjligt kunna glömma mig derhän, att påstå motsatsen, svarade Stel Gurli rodnade och tog Allons arm, den han bjöd henne, och förde dem till terrassen, der Falkenstern och dennes kusiner befunno sig. Veckan efier deras ankomst blef testamentet af häradets domare uppsatt och i närvaro af Beata, Mathilda och Brun undertecknadt och bevittnadt; likväl utan att någon mer än häradshöfdingen, som satt upp det, kände dess innehåll. På eftermiddagen, sedan detta afgörande dokument var underskrifvet, gick häradshöfdingen att sätta sig hos Mathilda Brun och lyckönskade henne att hafva en son med så ovanliga och rika själsgåfvor som Stefan. Beata eammanpressade läpparne och tänkte dervid: Det är säkert att Stefan blir arfvingen, efter den der karlen cöker att med smicker ställa sig in ho3 modren till den blifvande