tf det dyrbaraste slag, en pels (0, sådan vels!) och en liten den allrasötaste pels mössa (2, hur den skall kläda henne!). En onnan har vetat, stt earma Omtänksamma och välmående svärmor skickat på förhand hit bröllopskläder till hela familjen (grå sam-! metsklädning? till prinsessan-modren), til! alfa I barnen äfven till Hllä Thyra och lille Waldemar?! Fn har burit orikting den historien, hntusom drottning Victoria öfskat en fotogrefi af ?prinsessan Alexandras sätigkammare?, för att känfa möblera en precist dylik åt henne på Winsör, och hurusom delta vållat mycket bryderi i prins Kristians hugs, och hur man varit tvungen alt i största bast möblera ihop ett fantasivum för att icke röja den alltför stora enkelhet, till bvilken prinsessan varit fan. Eo har haft detaljer om högtiden vid prinsessans upptagande i det kongl. danske Broderskab? (Skjutgillet) — en händelse, som försiggick här just samtidigt med ait bennes blifvande herre och man upptogs i det engelska Öfverhuset som pär bland pärer?. En har haft att berätta om den vackra öfver raskniug, som förberedes prinsessan vid ankomsten till Windsor, men för all del nämn det för ingen, ty det kunde komma för prinsessans öron och det skall vara en sannskyldig surpris!? nemligen att de tvenne hofdamer och tvenne hofkavaljerer, som i första hand skola mottaga henne — under vinterns lopp hafva lärt sig danska, för att kunna flytande underhålla sig med henne på detta språk. Det bör härvid nämnas, att, oaktadt tyskan alltjemt varit och är umgängesepråket i hennes faders, den even tuelle danske tronföljarene, familj, hvarför prins Kristian sjelf ej heller uttrycker sig med någon större lätthet på det lands språk, hvars regent han genom det bekanta Londonerprotokollet är utsedd att en gång i tiden blifva, har prinsessan Alexendra deremot alltid älskat att tala landets, icke den nya dynastiens, språk, och man måste medge, att detta är ett drag af henne, som för tjenar att påaktas. Vi hafva här endast i parentes antydt några få af de anekdoter, som gått i svang med afseende på den blif vande ?queen of Euaoland?, viskulle kunnat öka dem till handrade och bundrade igen. I förgår var H. M:t konungen i staden på ett kort besök, egentligen blott för att fega alsked at prinsessan och sjelf åt henne öfv.rlemna sin dyrbara brudgåfva. Prinsessan hade förut, I förra veckan, varit ute på Fredensborg för att säga konungen farväl (dervid H. M:ts gemål af engelska etikettskäl måste hållas aflägsnad för tillfället och liksom om hon ej hade funnits till). Bröllopsgåfvor och suvenirer hafva för öfrigt regnat öfver henne från alla möjliga håll, deraf många särdeles pretiösa, andra mindre kostbara, men kanske, just dessa, vida kärare än de mest utsökta skatter i guld och juveler. Nägra af presenterna ha icke blitvit färdiga, utan skola sändas efter henne; af Thorvaldsens Hebe, hvilken vackra staty i reproduktion af Bissen gilves henne af staden Köpenhamn, har hon sålunda till att börja med endast fått en — afritning. Priasessan Augusta, hennes moster (baron Blixens gemål), har gpifvit henne en engelsk bönbok, den hon sjelf (prinsessan Augusta är nemligen en talangfull dilettantinna i målning) har prentat i gammal manuskriptstil, på pergament med prydliga initialminiatyrer, alldeles som en liten codex från medeltiden. Hos alla menniskor, som icke för idel Alexandra glömt att veriden finns till, har det väckt en obehaglig känsla, varierande i olika grader mellan öfverraskning och bitter harm, att prins Kristian, den presumtive trontöljaren i Danmark, låter sig åtföljas till dotterns bröllop af sin herr bror, den benådade högförrädaren från 1848, Carl af Gläcksburg Beck, och hvad som än mera har satt dessa eljest så toleranta sinnen i en viss kokning, är att man lyckats förmå en kapten vid danska gardet, Kass, ait, som hertig Carls adjutant på resan, låna åt denne schleswig holsteinske öfverlöpare eller framoch tilbakelöpare skyddet och så till sägandes passet af sitt ärliga danska namn. Allt detta kan ofantligt lätt vara hufvudsakligast enfald och dernäst en brist på takt, som vid vissa hof härstädes förekommer ej så sällan, men det kan också vara något annat, icke fullt så oskyldigt; det är möjligt att prins Kristian numera finner sin sociala ställning så befästad (Londonerprotokollet, upphjelpt genom Windsorbröllopet!) att han tror sig kunna börja trotsa en liten smula och efter ett berömdt exempel sätta sig öfver de provinsiella fördomarna? ; han ser då intet skäl att längre blygas för sin slägt, tvärtom, han begagner tillfället att poussera den i stora veriden. Vare sig härmed hur som kelst, hertig Carl af Gläcksbvurg följer allt med, och man har ej heller hört att kapten Kaas funnit sig föranlåten att draga sig tillbaka. Hur går det med den slippriga tvistefrågan för dagen?? yttrade någon i går till en bekant spirituel diplomat härstädes, reser hertigen at Glicksburg verk ligen med till London??? — Certainement?, blef svaret, et non sans Kaas.? 0. 0. Den polska insurrektionen. (Från en korrespondent till Times.)