DEN RÄTTA. ;) BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ: 4Jag skall säga dig det. Innan dessa träd äter förlora sin grönska, hvilar jag troligen under samma torfva som din moder. Döden har då förenat oss.4 Gurli tvärstannade och såg på honom. Det hade aldrig fallit henne in att han kunde vara sjuk, än mindre att han skulle dö, och äfven nn, då hennes ögon fästades på hans gulbleka ansigte, tyckte hon det icke vara tänkbart att dessa skarpa och glänsande ögon skulle slockna. Falkenstern hade stannat med henne, liksom han vetat hvad hon tänkte. Han fortsatte efter en kort paus: Jag skall således dö och åt en annan lemna all min rikedom. Det är för uppsättandet af testamentet som jag Jåtit tillkalla mina slägtingar. Icke för att delgifva dem innehållet af detsamma, utan för att låta dem vara närvarande då det undertecknas och bevittnas. Han böll upp ett ögonblick och fortsatte den afbrutna vandringen. cHade emellan dig och mig funrits något band af välvilja?, ätertog han, had: det varit mer än sannolikt att du blifvit min arfvinge, men redan ifrån första stunden af mitt äktenskap hafva du och jag ut gjort tvenne emot hvarandra fiendiliga elementer. Jag har aldrig kunnat förläta dig den ömhet Änna hyste för sitt barn; du aldrig mig den kärlek hon skänkte sin man. Du, bsrnet, och jag, mannen, hafva hvar och en på sitt håll beherrskats af ömsesidig förbittring.4 s) Se A.B. n:r 19, 21—23, 25--27, 29, 30, 34 Ö sn 37, 49, 42 (B), 43,46, 47, 48 (B),52 och 53,