Kurir från Köpenhamn. Den 26 Februari. Innehåll: Alerzandra, mera Alexandra, ännu mera Alexandra! — Omsider får män dock i morgon draga andan. — FEfterspelet. — Bidrag till Alerandrafeberns historia. — Ömbeten för prinsen af Wales. — Man Iåter bli att rimma på Wales, eljest får man på sin pels! — Akta er för guds skull det står ritadt ett glas på emballagen! — Lord John Russell som et spoke midt i förtjusningen. — De tu en anekdoterna. — De hundra presenterna. — Eögför vt med i den fursiliga sviten. — En fransk diplomats bonmot i anledning deraf. I detta ögonblick afreser prinsessan Alexandra med extra jernbanståg till Korsör, för att derifrån, ombord på den kungliga ångaren BSlesvig, segla till Kiel och så vidare fortsätta resan till England. Hutvudgatorna äro festligt smyckade, en talrik menniskomassa är på benen för att beskåda affärden, vädret är temligen osäkert, med dimma och regndusk, men köpenhamnaren säger vid sådana tillfällen som den österrikiske kejsar Joseph, då vid en parad, der man öfverraskades af ett Läftigt slagregn, en oilicer erbjöd honom en p.iraply: jag fruktar icke regn!? Med guds hjelp skall då den danska hufvudstaden i morgon åter draga andan och börja komma till sig sjelf igen. Det är sannt, att den 10 i nästa månad få vi ännu en Alexandra bal i Casino, men det blir dock mera en episod och ett temligen isoleradt efterspel. Atskilliga aktningsvärda medborgare, deribland diverse aristokratiska seigneurer, samt den genombeskedliga och fromme poeten Paludan Miller, hafva funnit prinsessan Alexandras förmälning med prinsen af Wales vara en så gledelig Begivenhed, att det enligt deras tanka ganska visst är en i hufvudstaden rådande allmän önskanX, att förmälningsdagen den 10 Mars firas äfven här; till hvilken ända de inbjuda likasinnade dels till subskription för en bespisning af stadens fattiga, dels till en stor och lysande festbal. Men, som sagdt är, detta är något, som kommer efteråt alldeles för sig sjelf, och den stora ellmänna Alexandrabeveegelsen torde till dess hafva betydligt satt sig. Vi skola säkert märka det redan i morgon dag. Det har hittils varit en förtjusningsfeber, det har varit en ren förtjusningsmani. Något dylikt visar gig visserligen allestädes, der en stor befolkning finnes samlad och der blott en eller annan person med fiffighet och menniskokännedom förstår alt sätta sinnena i rörelse i och för en oskyldig och ögonskenlig entusiasm, sällan torde dock detta lyckats bättre, än vid detta tillfälle. Om ett är skola samma köpenhamnare, hvilka nu äro så betagna, förmodligen sjelfva raljera öfver allt detta, — ty så sm satiriskt är deras lynne — och då tala genska ogeneradt om den tid, 4den gang, vi vare Alexandragale4, men i de sednaste veckorna har det i sanning icke varit rådligt, att våga ens den lindrigaste reservation mot all denna hänryckning och Begeistring4. Folkteatern em er päre RIP NINGAR