är dig således ingenting skyldig. Jag har uppfyllt hvad jag lofvat med afseende på ig, du eger inga anspråk vidare på mig. Jag förnärmar ej din rätt, då jag i mitt testamente utesluter dig från allt arf efter mig.t Nej, det gör pappa ej, inföll Gurli, och jag käuner mig lycklig i medvetandet af att jag ej kan räknas till dem, som skola ärfva. Öm det alltid förefallit mig vidrigt att tänka, det jog skulle få någon penningefördel efter min moders man, så ekulle det nu vara mig smärtsamt, emedan jag känner att det blefve en nådegåfva, den jag gjort mig oförtjent utaf, Jag tackar er, min far, för att ni befriat mig derifrån. Gurli gick fram till stjuffadern med en så ödmjuk blick, att Falkenstern öfverraskades deraf. Hon fattade hans hand, förde den till sina läppar och fortfor med upprörd röst: cOch nu, sedan jag icke mera kan beskyllas för egennytta, då jag söker närma mig min stjuffader, säger jag: glöm huru elak jag varit, huru sjelfvisk jag visat mig och unna mig att genom mina bemödanden och min tillgifvenhet göra min fars återstående lif mindre tungt. Gurli hade sjunkit ned på gräset vid Falkensterns fötter, hon slöt hans händer emellan sina och blickade upp till honom med ögon fulla af tårar, under det hon tillade med darrande stämma: : Ifrån den stunden, då jag af pappa emottog min mors bref, har jag önskat, innerligt önskat att kunna närma mig den honin i sin död älskade och hvilken hon bjöd mig att hålla kär; men mitt stolta hjerta kunde icke gå pappa till mötes, icke taga första steget — jag var dertill för fattig, pappa för rik. Jag afskydde denna rikedom, som, så tyckte jeg, för alltid åtskilde oss. Jag blef uppstudsig och otacksam, för att visa hela mm omgifning huru litet jag frågade efter alt stå i gunst hos min rike styffader just derföre att jag af klokhet bordt bandla annorlunda. ij