Aftonbladet – 6 mars 1863, sida 1

I den fransk-ryska tidningen Le Nord, hvars redaktör Poggenpohl förut tillhört ryska diplomatien, läses en af honom skrifven artikel, hvaruti författaren, efter att ha uttalat sig för Polens skiljande från R,sslaad, yttrar sig i följande ordaleg: Men i sådant fall erfordrades skadeersättningar för Ryssland samt att det nuvarande konungariket Polen gjordes till en oberoende stat, hvars neutralitet och begränsning, utstakad medelst en rad af fästningar i stället för naturliga gränser, som er tyvärr saknas, borde garanteras afhela Europa, såsom förhållandet nu är med Belgien. Ryssland skulle då, återinträdande på sin naturliga bana, och frigjordt från den tunga börda, :om nu förlamar dess ställning, fördunklar dess ära och oroar dess samvete, kunna fritt utveckla sin makt inom den stora Blaviska familjen sam: i det åt sig sjelf återgifna Polen finna en bundsförvandt i stä!let för en fiende, fastkedjad vid dess fot. I anledning af detta ytt aude anmärker hr Emile de Girardin i Presse, att fästningsväsendet är en qvarlefva från feodalismens tider. ?I våra dagar består det bästa fästningssystem uti borttagandet af alla gränstullar. Frihet, ömsesidi. a fördelar, mängfaldigande af varuutbyten, intresseras solidaritet förmå nu mera vida bättre rit skydda en nation för en grannes anfall än bastioner, grafvar och vindbryggor. Att göra alla eröfringar gagnlösa är det säkraste sättet alt göra dem omöjliga. Hvad skulle väl Frankrike vinna på eröfringen 7och besittningen af Belgien, om man lemnar den dynastiska politiken åsido? Ingentiog. Hvad skulle väl Ryssland förlora derpå, att Polen afsöndrades och gjordes oberoende, om blott den närmaste förening i kommersielt afseende egde rum emellan de båda politiskt skilda länderna? I gentiog, Tiden synes oss omsider vara inne för regeriogarne att begrina detta. Frihet i handel och hafvens frihet äro de bäda nycklar, som ensamma förmå öppna de hänglås, som blifvit satta för roliuken, instängd inom svårigheter, ur hvy:lken den ej vet reda sig, lika litet genom krigen som genom diplomatien. När furstarne betydde allt, då betydde