Aftonbladet – 5 mars 1863, sida 2

I slutet af Augusti skulle de unga män. nen åter lemna Birgersborg, Allon för at! taga kansliexamen och Stefan för att läse på graden. Alton var vid annalkandet af sin afresa från Birgersborg så betagen i Gurli som en man vid tjugotvå år kan vara. Han hade den mest brinnande önskan ati kläda sina känslor både i ord och skrift, men afhölls derifrån af Gurlis begär att förlöjliga äfven honom hvarje gång han på minsta sätt föll in i det sentimentula. Så fort han någon gång talade om att han höll af henne, blef han helt obarmhertigt utskrattad; och ändå var det stunder då ban utan all egenkäriek trodde sig säker på att Gurli delade hans känslor. Ett par dagar före afresan gjorde han och Gurli en promenad utåt sjöstranden. De voro åtföljda endast af Felix. Gurlh satte sig på en sten och Felix lade sig vid hennes fötter. Det var en utmärkt vacker afton. Allon kände sig nedslagen vid tanken på den förestående skilsmässan. Han lade varit ovanligt tyst hela tiden och satt nu tigande vid Gurlis sida. Plötsligt vände hon eig till honom, sägande: cHvad tänker du på? På alt jag om några dagsr skall vara längt härifrån. Det lönade väl icke att spilla tankar på. Gurli, jag är då beröfvad glädjen ait se och vara med dig. Om jag ändå finge med föra den ötvertygelsen, ett du höll sf mig endast hälften så mycket som jag dig.4 Jaså, du vill känna storleken, längden, bredden och vigten af min tillgifvenhet. GurliX, sade Allon och fattade hennes hand, skämta icke i detta ögonblick, utan