Aftonbladet – 5 mars 1863, sida 2

gar. Den största olycka, som kunde hända mig, vore att blifva hans arfvinge. Jag vill hellre tigga mitt bröd än blifva egarinna al Birgersborg. : Du behöfver icke förifra dig, sadei detsamma en röst ifrån salsdörren; du blir med all säkerhet besparad den der olyckan. Gurli såg dit. Falkenstern stod på tröskeln och betraktade henne med en blick af dystert hån. Efter den afton hände det ofta alt Fal kenstern liksom af en händelse uppvwädde i Gurlis väg. Satt hon och läste i parken, kom han dit der hon slagit sig ned och tog plats hos henne. Stödjande hakan emot käppen kunde ban hela timmar sitta och betrakta henne gande. Reste hon sig då för att gå, lade han sin hand på hennes skuldra och sade: uBiif qvar.t Gurli lydde alltid denna tillsägelse. Red Gurli ut ensam eller i sällskap med Elisabeth, så hände det merändels att Falkenstera kom galopperande efier och fortsatte sedan vägen, ridande tyst vid hennes sida. Maj hade sålunda förgått och Juni inträdt. Det var en vacker och fridfull söndagsmorgon. Gurli begaf sig helt tidigt från Birgersborg för att ga fill sin mors graf. Hon bar en korg på armen full af blom mor. Hennes ensigte var strålande gladt, och hon gick med hastiga. elastiska steg ända tilldess hon kom fram till kyrkogården. Vid ingången stannade hon ett ögonblick. Utirycket i hennes drag förändrades. En ätt slöja af vemodigt allvar bredde sig deröfver, och då hon trädde in på begrafnings: vlatsen hade hela hennes väsende nägotendäktigt och vördnadsfullt. Hon gick fram till grafven vid hvars fot