Aftonbladet – 5 mars 1863, sida 2

gagna hela byggningen, parken, trädgården och alla Birgersborgs egor för ditt nöje, blott jag får behålla denna fläck för egen räkning. Tigande aflägsnade sig Gurli och gick att sätta sig på terrassen, der Walter uppsökte henne. Han kom från Fal Kan Gurli säga mig hvarföre hon skulle gå ned på bryggan, sedan jag bedt henne låta bli?? frågade Walter. Af det enkla skälet att jag tyckte det var roligt?, svarade Gurli, och klappade Felix, hennes trogna följeslagare, på hufvudet. Gurli lofvar mig alt icke mera göra det? Kära Walter, det kan jag icke! utropade Gurli attande; iy om jag i gon får en häftig åtrå att gå dit, så mot stär jag den ej.? Men ni reta; upp kaptenen emot er, och deruti gör ni illa. Er pligt och ert intresse borde bjuda er att vara bonom till nöjes.? Skulle pligten bjuda mig att icke gå till sjöbryggan? Det kan jag icke tatte. För öfrigt, kära Walter, tycker jag icke oin att man talar med mig om mina ekyldigheter. Jag vill ej veta af några sådana.? Nå, om Gurli ej bryr sig om att erkänna dem, så borde ni hkväl vid nitton års ålder tänka på er egen fördel.? Ligger den i att ej gå dit ned?4 Nu skrattade Gurli. Helt visst.4 Walter fästade sina svarta sluga ögon på flickan. Bli kapten ond på Gurli, kan hon taga afsked af arfvet efter honom. Gurli sprang upp. Kinderoa blossade, oncn blixtrade, och hon utropade med ungomligt öfvermod: Och Walter tror all jag skall göra npåsot för att få ärfva min styfftader. Nej, jag vill ej bafva en enda skilling af hans pen