Aftonbladet – 5 mars 1863, sida 2

tårarne, som hängt i Gurlis ögonfransar, runnq utför kinderna. . Åter förgingo tvenne år. Det sista af dem hade Allon och Stefan ledsagade af Blom, tillbringat på resor främmande länder, för att sålunda fullände sin bildoving. Gurli hade nästan oafbrutet vistats på Bir gersborg, med undan ag af tvenne månader under hvilka hon, Elisabeth och Wealtei gjort en resa till Ekenäs bruk och stanna der. Ju äldre Gurli blef, ju mera förtroligt umgicks hon med Elisabeth. Hon trifdes med in lärarinna, var road af hennes sällskap: men det tanns ej någon skymt af vänskap i Gurlis sätt. Det med ären allt mer utpräglade herrsklystna och sjelfständiga i hennes karakter gjorde, att hon ej tycktes känna något behorf af t llgifvenhetens band. Styffadern och hon voro i nästan ingen beröring med hvaranöra. Han fortfor att bo i paviljongen. att vara tyst och dyster, tilltalade sällan någon och uttryckte hvarken missnöje eller välbehag. Det enda som förtörnade honom var om hen icke fick vara i fred, utan Gurli eller någon annan bief synlig i paviljongens grannskap. Gurli äter hade under den sista våren fått en fix id att om aftnarne gå ned på bryggan, som låg nedanför paviljongen, och sitta der långa stunder. Falkenstera lät genom Walter underrätta henne det han önskade att hon valde en annan plats för sina aftonpromenader; men det oaktadt syntes Gurli nästa afton åter på bryggan. Falkenstern kom nu sjelf ut till henne. eGurliif, sade han, du har frihet att be