Aftonbladet – 5 mars 1863, sida 1

ar 2 oo 4 NA Arr kommer att vända sig omkring anslagen , under 5:te hufvudtiteln; det vill med andra ord säga: man har att vänta en diskussion rörande den vigtiga frågan om grunderna för ordnandet af vårt sjöförsvar. Måhända kan man motse en ganska allvarsam strid i denna sak, ty detär temligen allmänt bekant, att de praktiskt förståndiga åsigter som den-nuvarande sjöministern omfattar, och hvilka göra afseende både på e allranyaste erfarenheterna på sjökrigets omräde samt på våra resurser och värt lands läge och egendomliga naturtörhållanden, lröna ganska mycket motstånd hos en stor del a: flottans officerare, som i mer eller mindre mån omfatta åsigter som höra till den riktning, till hvars mest exalterade och extravagante förkämpe ertillerikaptenen Brakel gjort sig, densamme som nu väckt motion om dessa gemensamma öfverläggningar. Det tålas till och med temligen allmänt om att grefve Platen öppet och hemligen motarbetas af en och annan blana dem som stå honom närmast. Detta kommer fig derat att det omöjligen kan annat än väcka anstöt och ovilja, så snart man spårar att det verkligen på allvar är fråga om att göra ett slut på det nuvarande dubbla eländet inom vårt örlogsvisende: 1) att viha ett för sort antal sjöofficerare och att dessa till följd af våra örlogsfartygs fåtaliga expeditioner måste mera spatsera på la d, än de äro ute på sjön, hvilket naturligtvis är ruinerande för, sjömannadugligheten; och 2) att våra officerare derigenom ha hågen och intresset alltjemnt riktade åt de stora, för aflägenare farvatten afsedda expeditionerna och derför alldeles lemna ur sigte kustförsvaret, så att de svenska sjöofficerarne, med få undantag, icke ä o bättre lokaliserade på våra kuster, än de ryske, elier hvilka utländska sjöofficerare som helst. Det är möjligt och troligt ett grefve Platen ännu icke har fullt klara för sig alla detaljerna af hvad som bör och kan göras; det är möj:igt alt en och annan speciel gärd kan lemna åtskilligt öfrigt att önska; men deremot är det visst att han fattar sa ken ur stor och fosterländsk synpunkt, utan all yrkesfördom och fritt från pariisinnue, och vi äre öfvertygade att han griper saken sn i rätta ändan och lägger en god grund. Skulle man lyckas undantränga honom, så skulle den temligen påtagliga följden blifva alt de summor som nu beviljas till flottan blefve resultatlöst bortplottrade, hela flottan komme att befiona sig i ett upplösningati!lståad, och den oefterrättlighet och förbistring fortfara, som egt rum under ett par tiotal af år. Vi veta att det är hart nära omöjligt att, då det gäller inrotade fördomar eller predilektioner, inverka något på de män af facket, hvilka svärma för stora, ståtliga och komfortabla skepp, och för hvilkas fantasi ständigt sväfvar Gustat III:s med konstgjorda medel till en onaturlig storlek uppdrifna flotta. Men till dem ef riksståndens medlemmar som äro något mera opartiska, men dock varmt intresserade för det vigtiga ämnet, våga vi i och för de stundande öfverIegningarne till begrundande rekommenera: a) en af B. A. Lejonhufvud nyligen utgifven skrift med ti Hoad kan och bör Soerge fordra of sitt sjöförsvar under den närmaste framtiden?4, hvilken uti ett redigt, lugnt och värdigt språk, med — säsom det synes oss — ovederläggliga skäl ådagalägger, att Sverges sjöförsvar bör komma att bestå af två skilda delar med väsentligt olika materiel, verkningssätt och åligganden; den na, den för landets försvar vigtigaste, till materiel och personal talrikaste, den egentiigen stora flottan, fastän med mindre fertyg, och hvilken skulle utgöra hufvudvapnet till sjös, bestående dels af några pansarbåtar efter Monitorsystemet samt flytande batterier och grundgående ångkanonbåtar; den andra bestående af 4—5 större ångkorvetter, för att bevaka handelsintressena och representera flaggan i fremmende länder, hvilka större, men fåtaliga fartyg, jemte några transportångfartyg skulle utgöra det lilla vapnet. b) Itt på annat ställe i bladet infördt utdrag ur en rapport från löjtnant dAilly, som nu är i Amerika för att studera de Ericssonska pansarbåtarne, och hvilken rapport visar att dessa pansarbåtar kuuna hålla sig i bärdaste vinterstorm. e) Följande till oss insända artikel, berörande några af de ämnen, kring hvilka striden förnämligast kommer aft röra sig: Till Redaktionen af Aftonbladet: Den strid som hr Brakels motion om ständernes sammanträde rörande sjöförsvaret synes ämnad att framkalla kan egentligen komma att omfatta tvenne hufvudföremål, nemligen: det system hvarpå vårt sjöförsvar bör vara grundadt, samt detta systems tillämpje 18 ning. Om den första af dessa frågor kan men visserligen — såsom om allt snnat — tala och tvista; men föga lärer det båta att offra en dyrbar tid på en talöfaing. hvilken endast såsom sådsn kunde gifva något resultat. Otvifvelartigt finnas många i värt land, ja, vid detta sammanträde, som önska att Sverges förhållanden medgåfve, hvad dess läge i öfrigt synes fordra, att nemligen systemet för dess sjöförsvar kunde byggas på den princip, ett hafvet vore, om ej de enda, så dock det hufvudsakligaste opera;tionsfältet för våra försvarskrafter. Man må jäfven gerna medgifva, att det blomstrande i tillstånd med afseende på folkmängd, nä:ringar, handel och sjöfart, hvilket utgjorde I vilkoret för ett förnuftsenligt antagande af ett i dylikt försvarssystem, vore en för vårt fo; sterland så önskvärd stallning, att hvarje upplyst vän deraf med allt skäl måste önska, att tidpunkten för antagandet at ett i sådant försvarssystem vore förhanden, såzom lett bevis att landets välstånd stigit till en bebofvet motsvarande höjd. Men icke kär det vara ändamålet med det äskade sammanträdet att på delta sätt förlusta eigi framtida förhoppningars solsken. Blott det närvarandes verklighet kan väl blifva ämne för pröfning, och då erfordras välicke mycket ordande för att, synnerligen vid ett cammanträde sf pationens representanter, inse och erkänna at folket rätt väl behöfver anstränga de krafter som nu stå till bude, för att uppbära det försvarssystem, som, med