Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 2

var, erinrade sig Gurli hvad hon nästan för gätit, nemligen att Stefan hade föräldrar. Fyra år voro förgångna sedan Gurli oci hennes kusiner åtskildes. Fyra år vid denna ålder åstadkomm: stora förändringar. Gurli hade verkliger svårt att i den tjugoåriga Stefan och der tjugotvååriga Allon igenkänna sina fordn: muotslåndare och lekkamrater. Stefan, som då de åtskildes var betydlig mindre än Allon, hade nu vuxit om honon och var hela hufvudet högre. Hans hår, fordom ljust, nu mörkt, låg ymniga lockar omkring en blek tankedige panna. Anletsdragen fina, regelbundna oci vackra hade en egen prägel at tankspridd het. Den långa smärta figuren var vek och lutad, rörelserna tafatta, Hela hans väsende utvisade bryderi. Allon deremot var en riktigt vacker oci ståtlig ung man. Ehuru endast medelmåttig lång var han utmärkt väl växt med en äde och obesvärad hållning. Den krokiga näsan, de stora, blixtrand och lifliga ögonen, den vackra med mörk: små mustacher prydda munnen, de blän dande hvita tänderna, dn friska om helst: talande koloriten af hans hy och det bruns ymniga håret, allt gjorde honom vacker. Gurlis helsning på kusinerna uttryckte den öfverraskning hon erfor vid deras åsyn. och att döma efter deras blickar, tycktes hon äfven ha undergått en väsentlig förändring. Båda betraktade henne med miner af undran. Alloa blickade helt dristligen på henne; Stefan rodnade och bleknade af förlägenhet, då Gurli räckte honom handen. Middagen förgick utan något särdeles anmärkningsvärdt. Om altonen, sedan alla gått till hvila, läste Gurli med en känsla af djup vördnad modrens bref. Hvad det innehöll är här icke ögonblicket att meddela. Mathilda skulle endast en helt kort tid uppehålla sig i Sverge.