Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 2

lik, stod middagsbordet dukadt. Det ve rikt klädt med blommor. Tant Catharina och Walter stodo vid de uppslagna glasdörrarne. Den förras tummar gingo i full fart och hon blickade helt barskt på Walter. Och han visste af allt det här och kunde ickt hafva det goda i sig och säga ett ord i förvägX, sade gumman. Kaptenen bade förbjudit mig i sitt bref att åt någon dödlig upplåta min näbb om hans hemkomst, svarade Walter och plirade med ögonen. tItrån de dödligas antal kunde han gerna undanvtagit mig, menade tant Catharina, efter det är jag som skall gifva mat åt hela det der följet. Huru tycker han nu att en stackars hönspastej skall förslå åt hela ra den, ett par foglar o. s. v. Med få ord, en middag beräknad för fyra, och nu äro vi tio. Jag iror alt middagen blir utsökt, försäkrade Walter. Tant Catharina-gör vanligtvis med matportionerna som presten med tjensteåren, räknar dem dubbla. För öfrigt får antalet af sex rätter ursäkta gvantiteten af dem.4 Sex rätter och sex rätter, upprepade tant Catharina vresigt. Jag måtte säga, det är väl icke för mycket på Pingstdagen och dertill Gurlis nattvardsdag; men han skall då tala på allting, vara nedrig och infam på alla sätt och vis.4 Walter smålog åt gummans ganska orältvisa utfall, ty om hon tillagat tolf rätter hade han icke unnit det för mycket. Allt vidare ordande i ämnet bief likväl afbrutet, ty Falkenstern, förande Mathilda Brun vid armen och åtföljd af kapten Brun, magister Blom, Allon och Btefan inträdde; några ögonblick derefter kom Hlisabeth och Gurli. Den sednare hade ej sett Mathilda på tretton år. Gurli var så!edes endast ett fyra års barn och minnet af fastern alldeles ut;lånadt. Först när Mathilda gade hvem hon