Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 1

I nämnda makt uppställda vilkor utfärdade czar Petter ett manifest, hvaruti han förkla-J rade, att den åtgärd han nu beslutat sig till icke hade något annat syfte än att tvinga I Sverge till en billig fred?. Åtgärden var följande: Han eände ut en flotta som landsatte trupper på Sverges försvarslösa kust. De ödelade der allt hvad de anträffade och bortsläpade folket. Sålunda brändes 8 städer, 1361 byar, 141 herrgårdar, 43 sågqvarnar, 2 kopparverk, 14 jernbruk och 16 mesgasiner. Innan ryssarne drogo sin väg stucko de skogarne i brand på en sträcka af 40 mil samt bortförde många arbetare från kopparverken och bruken, dertill en mängd ungdom och barn. De dödade öfver 100,000 nötkreatur och kastade 809,000 jernstänger, som de ej kunde föra med sig, i hafvet. 2) 1715 —58. Då Nsjame år 1757 ryckte in i Ost-Preussen för att bekrigaFredrik II, betedde de sig enligt en samtidig och trovärdig författares utsago :å följande sätt: De ödelade landet med omenskligt raseri, mördade eller lemläetade obeväpnade menniskor med I vild grymhet, stucko köpingar ech byar i brand, pinade innevånarne på mångahanda sätt, brände dem lefvande och utöfvade andra rysliga missgerningar, som man allt sedan Hunnernas tid icke hade upplefvat i Europa.4 På samma sätt foro de fram året derpå i Brandenburg. 3) 1768—1769. Utan någon skymt ef rätt, endast i afsigt att fiska i grumligt vat ten, blandade sig ryssarne förstnämnda år Polens inre angelägenheter. De sände en armå in i det olyckliga landet, med hvilket Ryssland icke befann sig i krig, och huru denna irreguliera afdelning i kejsarinnan Catharinas namn for fram kan skönjas af följande ord, som man finner hos en ryskt sinnad författare: ?På en omkrets af 40 mil var allt lagdt i aska och ödelagdt, allt lefvande dödadt; hundradetals slagtoffer nedgrätdes i jorden ända till skuldrorna och duras I ufvuden afhöggos; judarne deremot blefva för det mesta brända.? De reguliera trupperna voro föga bättre. En rysk öfverste Drewitz, som på den tiden var ryssarnes hjelte, lät än fastbinda menniskor Vid trän för att tjena ryssarne till skott-taflor, än Jät han fastsurra dem och lät derpå ryttarne rida karusell efter deras huf-uden. Hela skaror, på hvilka han lätit afhugga händerna, irrade omkring på fälten, 0. s. v. 4) 1794. Den 4 November 1794 stormade ryssearne Praga, den del af hufvudstaden Warschau, som ligger öster om Weichselfloden. I afseende på de berät elser om ryssarnes framfart vid detta tillfälle, som vi här nedan återgifva, må erinras, att de ingalunda voro enstaka fall eller företrädesvis en följd af soldaternas genom faran upphetsade sionen, utan af de ryska befälhafvarnes — isynnerhet Suwarows — menniskokärlek. I den humana afsett att bringa innevånarne i det egentliga Warechau itrån tanken på ett fruktlöst försvar och för att förskona dem från de dermed förknippade olyckor, befallde han att Praga skulle behandlas så som det blef behandladt. Så bär såg rysk menniskokärlek ut är 1794: 12,000 innevånare af båda könen nedhöggos i törstaden, utan att skona gubbar eller barn. Hamtidigt stack man den i brand päfyra ställen, och då den största delen af förstaden bestod af trähus, så såg men efter några timmars förlopp endast lemningar af skorstenar samt stora askhögar; eller som ett ögonvittne berättar: CFörstadens innevånare blefvo obarmherligt mördade; alla måste springa öfver klingan: gubbar, qvinnor, ben, prester. De druckna ryska soldaterna nedsabladeellerinnebrände15,000 olyckliga offer, 5) 1863. Underrättelserna från Polen bekrälta sig nu om de omenskligheter ryssarne göra sig skyldiga till, om utt städer jemnas med jorden, alla invånare, väpnade eller obeväpnade, mördas, qvinnorno, våldtagas, de små barnen spetsas och — likasom för att förskaffa ryssarnes estetiska känsla omvexlingens behag — stekar emellanåt på bajonetterna, Den omgiundigheten, att flera högre ryska of;cerare äro ställda under åtal för det deras trupper begått dylika skändligheter, beviser för det första, att underrättelseraa Gerom i hufvudsaken äro sanna, ogh gör det för det andra mer än sannolikt, att officerarne — likasom år 1794 — icke allenast se genom fingren med, utan till och med upphetsa soldaterna till sådana missdåd. Deremot bevisar det alldeles icke, att regeringen från början varit främmande för dessa skändligheter, utan på sin höjd, att hon blifvit något skamflat vid det allmänna förkastelserop, eom genljudit öfver Europa. Man har talat mycket om Rysslands frame steg i civilisation och om den ryska regeringens förbättring i riktningey mot humanitet. Det kan ej märkas på dess sätt att föra krig i Polen. Konstautins horder äro ej bättre än Suworows. Europa, samti framför alla andra stater England och Frankrike, visar feghet genom att icke uppträda i bumanitetens namn åtminstone mat dylikt barbari, om man också icke ser sig i stånd att uppträda för friheten. Det talas likväl nu i den fransk-engelska pressen om, att Napoleon på allvar skall aga sig an Polen. Det är en mycket evår och väågsam handling, men det är titikaen bland de handlingar som, om de utföras. skänka den herrligaste lön. Måtte det bli så. Bland de öfriga makterna är det två, som företrädesvis ha orsak att vara bekymrade öfver ryssarnes seger i Palen, hvilken ju är ett stort steg mot Polens slutliga undergång och Rysslands herravälde öfver alla slaviska folk. Det är Österrike och Sverge. Östyssike tyckes sakna mod att anlita rätta sållet, d. v. 8, alt ställa sig i spetsen för Polens pånytstödelse. Det är här åter slaget aj den obeslutsamhetens, vacklandeta förbannelse, som plägar finnas hos individer och stater, hvilka äro invigda till undergång. Sverge har efter långa lidanden och lång svaghet åter en både ljus och stor framtid för sig, Det har kommit så långt som att förskaffa sig vilkoren — isynnerhet jernvägar — för den rätta utvecklingen ar rikets krafter. Och likasom dessa banor allestädaa Ivicgat nig vira Afa lona URL