AS er MA Ev ASKER BARS RT män och andra medborgare hade utfärdat till hufvadstadens invånare om att deltaga ; i ett möte för att uttrycka sympatier för det : I polska folket, hade funnit ett så starkt gen. 8var att då detta möte öppnades i går afe ton kl. 7 var den nedre stora Börssalen uppå tagen af så mycket folk somden kunde rymma. Tr; På inbjudarnes vägnar öppnades mötet af ) Hr Blanche; De som undertecknat inbjudningen till detta, möte, gjorde det icke på eget bevåg allena. Öfverallt höjdes röster af deltaande för det olyckliga Polen och af beundran för det hjeltemod hvarmed det ånyo börjat sin i frihetsstrid, och den öfverfyilda salen i afton befaen äst att det låg allvar i dessa röster. Menu det icke för första gången vi samlats inom : dessa murar för likartadt syfte, och mats kan, . utan att beskyllas för partiskhet, väl söga av j vårt folk mera än de flesta andra hyser deliej gande för de stora olyckorna i verlden, liksom I ct, när så behöfs, vet behjerta och afhjelpa ide små. Det är också ett fritt och lyckligare . folks skyldighet att äfven tänka på andra, äf. ven för andras klagan ha ett öra, för andras lidanden en blick, och aldrig bör man afskräckas af fin fattigdom på medel. Ty det gifves tilli fällen då till och med en ropartides röst i öknen -: vinner genljud. Ett sådant tillfälle är nu för i hand och det har kallat oss hit med bedröfvelse i våra bjertan, men med harm också och med . full föresats att föra åtminstone något för den olyckligaste bland nationer, detta Polen, för k hvilket vi nu i dag, liksom förr, ropa: lefve, sjufalt lefve! (enhälliga lefverop för Polen) men i då för den diskussion, som, rörande sättet för I vår opinionsyttring, kan komma i fråga, cn . ordförande är af nöden, och jag bland oss ser män, hvilka jag varit van att se och höra så ofia: det gällt mensklighetens rätt och samhällenas lycka, så vändor jag mig till en af dem, , till hr friherre Raab med anhållan, att han, jem, väl i sin egenskap af ålderspresident, behagade såsom ordförande taga plats vid bordet. I Sedan de församlade med enhätligt ja besvarat hr Blanches förslag, intog frih. Raab , ordförandeplatsen och yttrade sig som följer : I Friherre Å. C. Raab, Det är i sanning såsom föregående värde talare antydt, att det går ett grunddrag af ridderlighet genom svenska folket, som alltid visar sig i dess varma sympatier för andra nationer, då de kämpa för sin frihet och sjelfstöndighet Att icke nu tala om de foråna tider, då Sverge, mäktigt och stort, mindre likväl genom sin folkmängd i förhållande till andra länders, än genom sin krigiska anda, sin krigsvana, sin krigslycka, lade sitt blanka svärd tungt i vågskålen mot förtrycket, . vill jag nu hålla mig inom vår sednare fredligare tid, inom den tid, som de flesta af de här närvarande upplefvat, och erinra om det varma deltagande, som Sverges folk yttrat för Grekland, då det kämpade för sin sjeifständighet; för det olyckliga Polen förra gången då det sökte sin räddning i ett bloddop; för Ungern, då det uppträdde för sin nationalitet och sitt oberoende. Synnerligen vill jag här framhålla huruledes då för trenne år sedan frihetskämparne Victor Emanuel, Garibaldi, Cavour uppträdde uti Italien i spetsen för de ädla krafter, som der stridde för frihetens sak, stridde för att från Italiens alla folk afskaka despotismens förhatliga, försoflande och förnedrande bojor, och för attåterförena hvad Gud hade skapat till ett helt — för nationalitetens heliga sak på italienska halfön — huruledes, säger jag, svenska folket då med det varmaste intresse omfattade Italiens sak. De röster, som då höjde sig från fo-ket och från svenska riksdagen, understödda af svenska regeringen, kunde väl icke — sådant vore förmätet att tro — utöfva något afgörande inflytande på Itaiens öde; men att de icke voro utan gagn, det är åtminstone italienarnes egen föreställning. Så har jag sjelf hört af flera bland deras ypperta män. Nu, då Polen åter strider och blöder för återvinnandet af menniskors och nationers dyrbaraste rättighet, friheten; då detta folk, som fordom var lika fritt och sjelfständigt som stort och mäktigt, sträckande sig från Östersjöns kust till Svarta Hafvets strand, som ännu för 100 år sedan, enuru länge hemsökt af inre och yttre krig, räknade 10 millioner innevånare på en yta af 13,000 tyska qvadratmil; men som derefter blef föremål för en af de nedrigaste planer som någonsin uppstått i en diplomats hjerna — blef, till följd af en konvention emellan sina hvar för sig öfvermäktiga grannar, af dem öfverfallet och deladt — deladt i tvenne repriser, dervid moskoviterna togo lejonparten (och detär den — denna del af Polen som nu egentligen är i fråga); då Polens folk, som i mer än 70 år burit utländskt ok, nu, efter flera föregående fruktlösa försök till räddning — försök, som endast medfört deras hårdare behandling, gjort deras träldom mera tryckande än Israels barns i Egypten — åter rest sig; då detta folk, efter en lömskt anlagd Bartholomei-natt, som var beräknad att, såsom rekryter i ryska leder, bortföra deras kraftigaste och dugligaste män att der tvina och dö — ett däd, som ej har sin motsvarighet i historien, om ej då Herodes lät döda alla gossebarn i sitt rike för att befria sig från Jesubarnet — hellre valt att låta slagta sig af sina bödlar på öppna fältet, än att låta borsläpa sig från allt hvad lifvet för dem egde kärt, från maka och barn, från hus och hem, från fosterland; då detta arma, misshandlade folk nu åter tagit till vapen — nej, vapen hafva de ej, ty deras landsfaderliga regering bar längesedan tagit alla vapen ifrån dem, utan de ha tagit till liar, klubbor, käppar m. m. för att ned förtviflans mod. söka en frälsning för sig och land; då detta folk ytterligare hotas med fiendtlighet från ett land, som för 200 år sedan ännu var en al dess provinser, icke från folket i detta land, ty preussiska folket, liksom alla civiliserade länder i Europa EN röster i sjelfva Ryssland — ogillar högt ett sådant brott emot folkrätten, men från en regering, som synes ingenting lärt och ingenting glömt; och då således det polska folket nu står i den förtviflade belägenheten att antingen, vapenlösa som de äro, segra öfver en mångfaldigt öfvermäktig fiende, eller ock sammanpressas och krossas, såsom fordom delinqventerna i Venedigs blykamrar, emellan de ryska bödlarna och en mur af pyeassiska bajonetter ; då, säger jag, kunna och böra vi ej undertrycka vårt varma, vårt uppriktiga deltagande, våra innerligaste sympatier för detta olyckliga folk, ej underlåta ait gifva luft åt dessa våra känslor, under nedkallande af himmelens välsignelse öfver polska folket till framgång och seger öfver våldet och förtrycket! (Bifall) Och hviiken nation i Europa eger väl större anledningar, vere sig att vi rådfråga minnet af förflutna tider, eller kasta blicken mot framtiden, än just vi, att med vära allra varmaste sympatier omfatta Polens sak? Ma vara att Polens olyckor hafva sin egentliga rot i dess missförstädda frihetsbegrepp, som urartade till egenmyndighet och split; men onekligen hafva de blodiga krig, som flere af Sverges store konungar fört i Polen, i betydlig mån bidragit att försvaga detta rike. Det var i Polen som de utförde sina största krigsbedrifter, under det att moskovitväldet fick fritt uppblomstra. Hjeltekonungen, för hvilken vi resa en ärestod, syftade visserligen på att upprätta ett mäktigt polskt rike, men han härjade emellertid de polska provinserna, under det att den tvåhöfdade örnen fritt fick frossa på våra i östern öfvergilna provinser och bygga sitt näste vid vår fordna insjö — Östersjön. Kännbara för oss hafva följderna varit — outbärdliga för det polska folket! ; i Och kasta vi åter blicken mot framtiden, månne vi då ej böra inse att något varaktigt lugn i Europa icke kan vinnas förr än frihetens enzel