ville framställa. En sådan mängd namr bragtes på detta sätt å bane; att vi icke anse nödigt eller lämpligt här upptäkta dem endast det böra vi nämna, att på alla listor voro upptagna så många aristokratiska namn. att mötet verkligen kan anses i hög rad lugaande för dem, soih möjligen befarat att adeln, och öfverhufvud taget aristökra: tien, skulle cenom samfälta val blifva uteslutna från deltagande i allmänna värf. Vidare företogs val af komiterade, hvilkas antal bestämdes till tio, och utsågos genom acklamation: justitierådet Berg, gener.l Hazelius; garfvaren Hesselyren, protessor Malmsten, handlanden Hellsten, frih. J. W. Stjernstedt, borgmästaren Eklund, gtosshandlaren Carlström och medicinalrådet Carlsson. Efter någon öfverläggning, förd hufvudsakligen mellan justititierådet Berg och general. Hazelius, beslöts den modifikation i den förut uttryckta åsigten förande valfriheten, att man väl vid förslagslistans uppsörande skulle hålla sig företrädesvis inom srelsen, men dock få söka kandidater inom hela Clara församling. Denna något utsträckta valfrihet förfäktades af hr Berg på den grund, att Clara församling förut bildat en kommun, hvaremot hr Hazelius yrkade alt man borde mera strängt hålla sig inom kretsen, då han trodde sig veta, att de andra kretsarne ämnade så förfara. Sedan man erfarit att valförrättningen för denna krets kommer att ega rum den 17 Mars, beslöts att de, som ytterligare ville ull komiterade ingifva förslagslistor, skulle göra det sednast om tisdag (de borde insändas till justitierådet Berg, Drottninggatan nr 53) och att ett nytt möte borde utlysas till måndagen den 9 Mars, då komiterade borde framlägga sin lista, om hvars iryekning komiterade äfvenledes borde dessförinnan gå i författning. Uppmaningar ställdes af åtskilliga ledamöter till hrr komiterade, att icke anse sig af granniagenhet för hindrade att på listan uppföra sina egna namn. Huruvida något beslut i denna syftaing fattades, kan referenten dock icke uppgifva, då vid detta stadium af förhandlingarne den strängare parlameutariska ordvingen icke längre iakttogs, utan man talade mera konversationsvis.