Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 5

tryggare vid hans sida än hon nägonsin 2jort. Efter några ögonblick gick han för att hemta ned Gurli Han tog likväl först vägen in till magister Blom, hvilken han fann ännu sysselsatt med att förhöra Allon. Vid kaptenens in träde afbröt han likväl dermed. Jag har ett par ord att säga magistern, yttrade Falkenstern, hvarefter de ingingo i det inre rummet. Här underrättade Falkenstern magistern, att han varit vittne till scenen emellan Gurli och Alloa, men att han önskade det Blom skulle lolva Allon att ej omtala saken, likväl mot vilkor att Allon erkände sig vara den skyldige och derefter gjorde afbön för dem han låtit lida oskyldigt. jag å min sida lofvar megistern, sade Falkenstern, alt det oaktadt skänka Stefan :ullkomhg ttelse och skadeersättning för hvad han i dag lidit. Jag önskar dessutom alt min hustru förblitver i okunnig het om Allons beteende, emedan det endast skulle uppskrämma henne och göra att hon ständigt iruktade någon ny dålighet från hans eida. Något jag ulldeles icke befarar, då magistern en längre tid får hafva honom under sin ledning. Naturligtvis gick Blom in på hvad Falkenstern önskade, och det så mycket hellre som delta fullkomligt öfverensstämde med hans egen t at om saken. Sedan detta var ölverenskommet, hemtade Falkenstern Gurli. Fliekans glädje. då modren slöt henne i sin famn och förklarade att hon nu visste det dottern var oskyldig, kan icke skildras. Ilon kände sig lika lycklig som hon förat varit olycklig och förnärmad; men med allt detta qvarstannade denna orättvisa anklagelse som ett gnagande minne i hennes själ och blef allt utom välgörande: för hennes moraliska utveckling. Barnet hade svärt att glömma det modren kunnat tro henne om en så dålig handling, och