Aftonbladet – 26 februari 1863, sida 3

MIG OP oo MMM OMUANPAIVED OO HAR VER SAT den 2 Mars kl. 4,7 e. m. J W. Stjernstedt. A. C. Raab. A. Blanche. FE. W. Stael von Holstein. A. W. Björck. Per Nilsson. Jonas Andersson. A. W. Uhr. i Espö. Aug. Sohlman. Emil von Qvarten. P. R. Tersmeden. J. Mankell. Ben polska Falken. Ur ett bref från en af våra korrespondenter i Paris, hvilken en tid vistats i Ryssland, meddela vi följande underrättelser: Po — — Medan jag änuu var anställd vid den ryska jernvägsbyggnaden — det var på våren 1858 — gjorde jag för jernvägsbolagets räkning en resa till Warechau, dit jag från Kowno tog plats i Dimnaburg— W arschau-diligensen. Utom mig fanns blott en resande till, en rysk general, som jag vill kalla —owski; men som han hade första klassens plats och jag andra, d. v. s. han åkte i hel täckt och jag i halftäckt kupå, så kommo vi just icke i någon beröring med hvarandra under vägen. Likvisst hörde jag: på alla poststationer hur hr generalen grälade och gjorde väsen af sig; men som allt detta skedde på ryska, förblef jag i okunnighet om hvad som ständigt uppväckte hans vrede, utom vid ett hästombyte, nemligen i Augustow. Diligensen ankom sent på aftonen till denna, i nordöstra Polen hänförande vackert belägna, lilla stad. Poststationshuset ligger straxt utom staden invid en liten å, som emellan detsamma och staden utmynnar i en temligen stor bassin. Dubbla poppel-aller omgifva här landsvägen och bassinen, Det natursköna landskapet förhöjdes nämnde afton ännu mera af den klara månen, som spred sitt silfversken öfver nejden. Vid framkomsten hit funno vi framför trappan till stationshuset en stor, beqv inrättad resvagn, från hvilk likväl fyra löddriga skjutshästar ny t frånspända. Kusken qvarstod emellertid och ordnade seltyget för att vara färdig att spänna för dei väntade nya h i rne, hvilka också ickej ä sig. Men kaappt hadei förspänningen bö innan jag hörde den rycka generalen skrika och dundra värre än f-n, derunder demonstrerande med armar; och händer, än emot gästgifvarne och än emot kusken, dock mest mot denne sednare. Ehuru jag icke förstod ett ord af hvad han! sade, fattade jag dock af tonen och gesterna j alt det åtminstone icke var några kompli-i menter som vankades. Jug gick emellertid i in i stationshuset för att kolla mig något! alt dricka; men som värden var ute och tvistade med ryssen, och hvarken kyparen eller hålikarlen förstod franska, skulle jag fått gått lika törstig ut som jag kom in, såvida; icke i detsamma egaren till den stora resvagnen också kommit in i källarsalen. Det: var en undersätsig och kraftfullt byggd men, ; omkring trettio år gammal, ytterst elegant klädd och med någonting verkligen tgentlemannaliktt i hela sitt väsende. Med den utsöktaste artighet blef han min tolk och jag fick sålunda allt hvad jag önskade. Jag blef också af honom underrättad om orsaken till den rycka generalens vrede, hvilken föranleddes deral att gästgilvaren vågat ens sälta i fråga att gifva en annan resande — och det till en polack — hästar innan diligensen, i hvilken en rysk general åkte, blifvit först expedierad och fått sina hästar förspända. Att den polske resanden ankommit till stationen långt för ryssen och hade beställda hästar, det betydde ingenting: fen rysk general tror sig vara öfver all lag!4 yttrade polacken, icke utan en viss bitterhet. Nå, men, parbleu, monsieur! hvarföre svarade ni honom icke ett enda ord på alla hans invektiver? frågade jag, förundrad öfver polackens i mitt tycke alltför långt drifna undfallenhet. tDerföre, svarade denne lugnt, Satt berr: generalen icke riktade d-m mot mig, utan emot min kusk, ehuru meningen naturligtvis var att jag skulle taga åt mig alit det ovett, som kusken, i egenskap af polack, fick uppbära. Men, ser ni, min herre, vi polackar äro så vana vid att ryssarne på delta sätt fara fram här i Polen, att vilåtsa som om vi icke hörde deras utfall. Och dessutom vet ni hvad följden blifvit om jag inlåtit mig i svaromål med generalen? Jo, att han tllkallat ett par ryska polisbetjenter eller ryska gensdarmer och låtit föra mig åtminstone till den ryska högvakten häri staden — om icke längre — och om jag, i lyckligaste fall, efter några timmar, blefve lössläppt, skulle neg de rycka patrullerna under tiden draga försorg om att ingenting faons gqvar i minresvagn då jag komme hit tillbaka. Ni förstår således hvarföre jag gick undan och lät ryssens invektiver gåin venom det ena örat och ut genom det andra... Men4, slutade han med en egen betoning på hvarje ord, fdet kommer väl en tid då al: skall återbetalas! Innan vi skiljdes åt, vexlade vi våra respektive visitkort och vi hafva sedan förnyat vår bekantskap från Augustow här il Paris och torde det måhända intressera eri: alt veta hvem peolacken var: en af Polens i mest hängifna puirioter, furst L—i, hvilken nu, under det antagna namnet Sokel (falken), förer befälet i Podlachien, — — —— —4 UTRIHED ense toa TATATT AA sTrR