Aftonbladet – 26 februari 1863, sida 2

bränt upp paviljongen. Jag bar gjort det derför, utt jeg har hatar och afskyr både dig och Stefan. I ären ogudakfiga varel ser, och hela dea der paviljongen var ett syndens näste, sade alltid morbror Grönlund.? Gurli uppgaf ett vildt ekrik, slängde ifrån sig pistolen, hvars skott gick af, så att kulan snuddade förbi Allons ben, i detsamma Gurli med ett språng kastade sig öfver Allon, fattande konom med sina små, men starka händer om hbalsen, liksom hon haft för afsigt att strypa honom. Allon grep henne om lifvet med kraft. Et ögonblicks brotiniog uppstod, hvarunder Allon med qväfd stämma ropade: tSläipp mig eller... Släpp honvom?, ljöd Bloms röst, och han lossude Gurlis händer från Allons hals Biom stod der framför dem och föreföll större och kraftfullare än cjest. Hans klara mörkblå ögon hviiade med stränghet på Allon. Du har sä!edes erkänt att du är mordbrännare, sade han, Ja, för att undgå Gurlis pistol, svarade Allon, som nu återvunnit sin fattning. Båå.4 Magister Blom lade ein hend tungt på ynglingens skuldra och yttrade långsamt: tPror da alt den tjenar Gud och är honom behaglig, eom hvarje morgon och afon läser sina böner, men deremellan gör så mycket ondt han förmår? Hoppas du verkligen gerom din tro vinna in träde i Guds rike, då dina gerningar icke äro eådara att de stå i harmoni dermed. Du hear beträdt en farlig väg, Allon. Vänder Gu ej i tid bort derilrån, så skall du störta dig i förderfvet, Nu till det