Aftonbladet – 26 februari 1863, sida 2

Hvilken demon ligger icke förborgad i guldet. En gäng trodde jag att htvets sällhet hette -— rikedom. Jag glömde alla beänkligheter och — blef rik. Sedan dess har ew förbannelse följt mig, som jagat lycka, frid, sällhet och tron på det goda ur min själ. Sjelf blifven lumpen genom de medel som gjorde mig till millionär, har jag sett den ena lumpenheten efter den andra uppspira Omkring mig af åtrå efter det guld som nu är mitt. Denne yngling, ännu ett barn till åren, hatar och förföljer, begår nedrigheter och förvandlas så småningom till en brottsling blott och bart derföre, att man istat hats åtrå vid besittningen af min förmnögenhet. Hans mor har demoraliserat)onom af snikenhet. Ah, jag känner mig sanerligen frestad att önska det jag vore en uttig man, som i svett och möda arbetade mitt bröd; jag blefve då qvitt detta djupa förakt för menskligheten och mig sjelf, som nu utgöra fiender till min lycka: och frid: Tant Catharina kom med mycken fart inittande och utropade då hon fick se Falvnstern: Ö sAnna är dålig, doktorn fruktar att hooa skall få ett nytt slaganfall Hon har hela förmiddagen med otålighet frågat efter dig. Gå upp tull henne. Kauske hon då bli: lugnare.tt Under det Falkenstern steg uppför tropan tänkte han: COm jag från Annas lif kunde boritaga den förbannelse, som följer mig, skulle jag möjligen kuona falla på ida alt använda detta guld till något för menskligheten gagligt; men nu vämjes mig vid deesavarelser, som nämnas menniskor, och det är mig en. pjutning att förvandla min rikedom till en lika stor olycka för andra, som den varit det för mig. (Forts.)