Aftonbladet – 24 februari 1863, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. . Opinion nationale meddelar en offentlig tacksägelse af de i Paris bosatta unga po lackarna till de franska studenterna, som nyligen företogo en demonstration till Polens förmån. Adressens undertecknare tillkännagifva i egna och sina kamraters namn, att de afresa till Polen, för att strida för sitt fäderneslands sjelfständighet. Ladislaus Mickiewicz anmärker härvid, att många unga emigranter redan befinna sig bland insur genterna samt att till och med alla veteraner, ehuru de ha att sörja för familjer, antingen redan afrest eller vidtaga förberedelser för att afresa. Flera unga fransmän, deribland några f. d. zuaver, skola ha afrest till Polen, för att ansluta sig till insurgenterna. ENGLAND. En diger blå bok bar blifvit framlagd för parlamentet, hvilken innehåller depescher rörande den slesvigholsteinska frågan. De uppgå inalles till ett antal af 333. POLEN. Correspondance gåntrale meddelar följande ur trovärdig källa erhållna öfversigt ötver de polska insurgenternas positioner: I det sydvestra hörnet af konungariket Polen, der Kurowski för befälet öfver insurgenterna (i det fordna wojwodskapet Krakau, hvilket nu utgör vestra delen af det ryska guvernementet Radow) äro nästan alla städer och byar i frihetskämparnes händer. Likaså i östra delen af samma guvernement, det fordna wojwodskapet Sandomierz, der Langiewicz för befälet. I hela guvernementet äro blott städerna Miechow, den vigtiga staden Kielce, Konskie, Szydålowiec, Czenstockau, gouvernementshufvudstaden Radom och det nyligen utan motstånd besatta Sandomierz ockuperade af ryssarne. De sednaste underrättelserna innehålla, att de äfven plundrat och besatt Iwanowice och Wolbrom. Korowski har koncentrerat sin hufvudstyrka, inemot 6000 man, vid Dombrowa; andra afdelningar stå i Olkusz och Ojcow. Han beherrskar sålunda Warschau-Krakau-jernvägen och landsvägen till Oppeln. Langiewicz befinner sig åter mellan Slupce och Woachock och beherrskar derifrån landsvägen från Krakau öfver Radom till Warschau, hvilken, utom Krakau-Warschau-jernvägen, utgör den enda vigtigare kommunikationslinien mellan sistnämnda båda städer. Längre mot öster på andra sidan om Weichseln (guvernementet Lublin) befinna sig flera mindre insurgentafdelningar vid Josefow, Majdan och Bilgoraj, hvilka dock der ej kunna få fast fot lika mycket som i sydvest, emedan ryssarne ständigt oroa dem från lästnipgen Zamosc. Afven här har det varit insurgenternas syftemål att genom besättandet af Tomaszow beherrska landsvägen från Wearscheu ölver Lublin till Lemberg, hvilket dock ej lyckats dem. Större härskaror, inalles några tusen man, befinna sig först längst bort i öster vid Hrubiezow, Dubienka och Kazi mierz, således till en del redan i Volhynien vid vägen mellan Zamosc och Wladimir. Här har Frankowski befälet. En annan anförare för insurgenterna på denna trakt är Neczag, hvilken härstammar frän en kossackfamilj, tillhör den grekisk-katolska religionen och till yrket är läkare; han har fått 1 uppdrag att föra befälet ytterstiöster och isynnerheft att organisera resningen i Volhyn:en; härvid tyckes man ha gjort afseende på hans härkomst. Betydligt längre inorr (men ännu i guvernementet Lublin och justi dess norra delar, det s. k. Podlachien) ligger Wengrow, en liten stad, der nyligen så hårdnackade och blodiga, men ändock ej afgö rande strider stått. Öfverbefälet föres af en viss Sokel (falk, uppenbart en pseudonym, såsom redan blifvit anmärkt). En annan likaledes på denna trakt kommenderande befälhafvare kallar gig Mucha (fluga). Ryssarnes hufvudpunkter i guvernementet Lu blin äro i söder fästningen Zamosce vid vägen mellan Warschau och Lemberg, dernäst Janow, hvarest den beryktade öfverste Biedraga slagit upp sitt högqvarter, och hvarifrån han utsänder sina soldater på formliga plundringståg till de närbelägna adliga 20dsen. Vid ett dylikt tåg var det som grefve Zamoyskis gods vid Zwierziniek blef plondradt och uppbrändt. Längre i norr Lublin och ännu längre bort Siedlce. De insurgenter, som förut stodo vid Bivla vid vägen mellan Warschau och Brzesc-Litewski, ha, efter det de två gånger besegrat grefve Nostiz, dragit sig längre åt öster, öfvergått Bug vid Janow, hvarigenom de framträngt till Lithauven, och der vid Semiatycze, redan några tusen man starka, uthärdat en blodig strid med general Maniukin, hvilken måstel ha utfallit lyckligt för insurgenterna, enär de derefter voro i stånd att kasta sig längre in i Lithauen och alltmer uppvigla landet. Afdelningen under general Maniukin var egentligen bestämd till Wengrow, men förhindrades af insurgenterna att deltaga i striden derstädes, samt kom ej en gång öfver Bug, hvilket ej vittnar om någon seger. Men att grefve Nostitz segrat, är unpenbart osannt, en.edan han eljest icke skulle ha tillåtit insurgenterna att gå öfver Bug, hvarvid dess utom är att märka, att enligt hans uppgift 600 insurgenter gått öfver floden samt att genast vid Semiatycze några tusen man visa sig, af hvilka 1000 stupa, under det attryssarne förlora 12 man, bland dem 6 (säger sex) officerare. Åfven en annan skara, som redan förut gått öfver Bug vid Budka, befinner sig i Lithauen. Längre i nordvest, från guvernementet Augustowo, har man inga speciella underrättelser; dock skall landet nästan helt och hållet vara i insurgenternas händer under Wolowiezs och Czapskis befäl. Terrängen är för öfrigt der afbruten af i. floder, sjöar, träsk och skogar, och derföre mycket gynsam för revolutionen. E dylik. terräng erbjuda de närbelägna lithauiska kret sarne. Czapski, en mycket duglig kavalleri