YE AR SE OSUN OO OJ UTEN SURA föregiffua, at barnen förvthan Dopet kunna salighe varda, icke kunna inses af blotta sunda förnuftet (Sens commun), utan sna-: rare strida mot dess vanliga slutledningar, — det alltså åligger barndöparna (pädobaptisterna) bevisa dessa lärosatsers riktighet, eller att de äro af vår HERre förkunnade, men icke oss bevisa, att desse lärosatser äro oriktige, eller att barndopet icke är af Jesus eller Hans apostlar befaldt. De, som påstå, att Jesus eller Hans apostlar förkunnat, att dopet är aff nödhen til saligheten och befallt att späda medvetslösa barn skola döpas, böra det bevisa; ty man får i dylika frågor icke antaga något, som icke är grundadt i antingen samvete, förnuft, uppenbarelse eller den med Bibeln öfverensstämmande andliga erfarenheten. Af deå omständighet, att med Bibeln kan bevisas, att personer, som hafva tro och sjelfmedvetande, skola döpas, om de det begära; följer ej att de, som sådant sakna, äfven skola döpas, fastän de det icke begära. Benägenheten för vidskepelse och fördomar utmärker sig vanligen just genom att draga felaktiga slutsatser, utan tillräcklig grund antaga det osäkra, det obestyrkta, och såsom gifvet förutsätta just det, som skulle bevisas. Bevisningsskyldigheten ?) åligger ovedersägligen den, som något (positivt) påstår (affirmerar), icke den, som detsamma nekar. ). Kunna uu de, som yrka späda, medvetslösa barns dop, icke visa, att detta är i Bibeln anbefaldt; så måste de antagas hafva orätt. Alldenstund vi nu, på dessa grunder och flera andra, som anförts i ofvan åberopade härvid fogade afhandling om Det christliga Dopety icke kunna erkänna, att alle de lärosatser, som i Augsburgiska Bekännelsen framställas, innehållas i Nya Testamentets heliga skrifter; fördenskull, och för den händelse, att, med det i Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordningar af den 23 Oktober 1860 nyttjade uttrycket: den rena evangeliska läran, skulle förstås alle berörde lärosatser, 1) — är klart, att vi i så fall måste anses, angående berörda omständigheter, bekänna annan lära än den rena evangeliska. : Vid sådant förhållande, och enär, på sätt i denna underdåniga skrift först anförts, Eders Kongl. Maj:t i Nåder beviljat dem, som bekänna annan lära än den rena evangeliska, tillfälle att från svenska kyrkan blifva lagligen skilda; skulle det kunna synas, som borde vi af en sådan förmån oss begagna. Att vi likväl icke gjort det, är kändt, och af flera, äfven offentligen, öfverklagadt. Vi erkänge ock, att denne vår underlåtenhet redan orsakat, och kommer framdeles att orsaka, flera olägenheter, särdeles när de, som inom vårt samfund upfostras, blifva äldre samt vilja inträda i äktenskap eller vissa näringar eller. embeten. Denne vår underdånige skrift har ock närmast orsakats af begäret att inför Eders Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet ådagalägga hvad som hittills hufvudsakligen hindrat oss att af berörda förmån oss begagna. Härvid böre vi först anmärka, att, — enär den, som 1:0) affallit från den rena evangeliska läran, 2:0) erhållit undervisning och förmaning af sin s.k. själesörjare, 3:0) blifvit inför Domkapitlet varnad, och 4:0) låtit i kyrkoboken antekna sin önskan, att öfvergå till främmande religionssamfund. likväl, enligt slutet af 1 mom. 1498 i förstberörde förordning, ej anses ifrån kyrkan skild förr än han, efter uppnådd ålder af aderton år, blifvit i annat, i riket tillåtet religionssamfund upptagen, men, oss veterligen, icke i Sverige än finnes något tillåtet religionssamfund (af baptister) i hvilket vi kunde upptagas, — för vårt lagliga skiljande från svenska kyrkan mött och allt hittills möter ett hinder, som icke lärer kunna grundlagsenligt undanrödjas annorledes, än att antingen Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer besluta i denna f en ändring på sätt Lagutskottet (sidd. 25, 26 i Betänkandet JM 21) vid sistlidne Riksdag tillstyrkt, eller ock en baptistförsamling till riket inflyttar. Dernäst böre vi anmärka, att, — ehuru den genom förordningens 14 i svenska kyrkolagstiftningen införda, deri förut okända, grundsats, att frågan om affallet i trosläran från frågan om utträdet ur kyrkan skiljes så vida, att affallet uppenbart och officielt kan ske, utan att kyrkogemenskapen deraf rubbas, eller att utträdet från kyrkan deraf följer, visserligen är dels liberal, enär den befordrar en vidsträcktare religionsfrihet för individen, dels ock i vetenskapligt barnet alldeles uteslutet, och i stället skulle till faddrarna ställas följande frågor: . Åstunden J, att thetta barnet må varda döpt och ve KR NAN a TR OT TESEN