a UPPGL. IUI UTV CTCUSSLANUNTLISC HOH förklarar Apostelen Johannes, att hvar och en som tror att Jesus är Christus, han är född af Gudi (1 Joh. 5: 1); och Apostelen Jakob uppgifver endast sanningens ord (Jak. 1: 18) såsom nya födelsens medel. Åfven Apostelen Paulus har i förra brefvet till de christna i Korinth yttrat: Jag hafver födt eder i Christo JEsu, genom evangelium (1 Kor. 4: 15). Huru fjerran det var från honom, att anse dopet ega någon kraft till ny födelse, synes tydligt af ett annat ställe i samma bref, der han yttrar: Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium (1 Kor. 1: 17). Hade dopet varit ett medel till ny födelse, så hade aldrig Paulus kunnat förklara, att Christus icke hade sändt honom till att döpa. En stor mängd andre tydlige Bibelställen instämma deruti, att nya födelsen verkas allenast af den Heliga Anda genom evangelium. Till stöd för den mening, att nya födelsen sker genom dopet, åberopas hufvudsakligast ntur Joh. 3: 5 orden: Utan en varder född af vatten och Anda, kan han icke ingå i Guds rike, samt Tit. 3: 5: Efter sin barmhertighet gjorde Han oss saliga genom nya födelsens bad och den Heliga Andas förnyelse Icke i något af dessa språk nämnes dopet med uttryckliga ord; och i det kapitel (Joh. 3), hvarutur det första är hemtadt, förekommer uttrycket: född af vatten och Anda, endast i 5:te versen, under det i fyra andra verser (3, 6, 7, 8) det endast talas om att varda född på nytt eller af Andan, utan något uttryck som kan tydas på dopet. Om dopet uti Joh. 3: 5 och Tit. 3: 5 skulle åsyftas, tro vi dock ej att de, utan våld på förut anförda otvetydiga ställen i Nya Testamentet, kunna tolkas annorlunda, än så, att dopet är ett tecken till den af den Helige Ande verkade nya födelsen. Ett sammanställande af uttrycken dop och ny födelse var så mycket naturligare, som i apostlarnas dagar dopet vanligen följde omedelbart efter den ny födelse medförande tron, såsom vi se på den Ethiopiska hofmannen ) (Apg. 8: 36, 37, 38.), Lydia och Fångvaktaren i Philippi (Apg. 16: 14, 15, 33.) m. fl Att icke något stöd finnes i Nya Testamentet derför, at man små barn döpa skal, såvidt dermed åsyftas spenabarn, erkännes äfven af alla ansedda Lutherska theologer, såsom D:r August Neander, Lange, Starck, Klein, Morus, Rheinard och Döderlein; hvilket synes uti underdånigst bifogade i Filadelfia år 1854 tryckta afhandling med titel: Det christliga Dopet; framstäldt uti Biblens egna ord och beledsagad med förklarande amnärkningar samt vittnesbörd af utmärkta Theologer. Christi förordning om dopet lyder så: Går fördenskull ut, och görer alla folk till lärjungar, döpande dem i Fadrens och Sonens, och den Heliga Andas namn (Matth. 28: 19 ); samt: Går ut i hela verlden, och prediker evangelium för all skapelsen. Den der tror och blifver döpt, han skall varda salig (Mark. 16: 15, 16). Och alle exempel i Nya Testamentet visa i öfverensstämmelse härmed, att tron bör föregå Dopet. De omkring tre tusen på Pingstdagen (Apg. 2: 37—41), Samariterne och den Ethiopiske Hofmannen (Apg. 8: 12, 37), Cornelius och hans vänner (Apg. 10: 44, 47,48; 15:7—9), Lydia och Fångvaktaren i Philippi med dem som voro i hans hus (Apg 16: 14, 15, 32—34.), de första christna i Korinth (Apg. 18: 8) — alle desse hörde först evangelii ord, och trodde, innan de blefvo döpte. Bland dem som blefvo döpte i Samarien nämnas uttryckligen både män och qvinnor (Apg. 8: 12), men inge barn. Barn i sin medvetslösa ålder kunna icke höra och anamma evangelii predikan, och följaktligen kan icke hos dem upkomma tro, ty apostelen Paulus betygar, att tron är af predikan (Rom. 10: 17). Att späde barn blifva salige utan alla utvärtes medel, tro vi på grund af Christi blotta ord, att sådana hörer himmelriket till (Matth. 19: 14); hvilket sistnämnde ställe icke med ringaste skäl kan påstås hafva någon hänsyftning på dopet. Tvärtom kan man deraf draga den slutsats, att dopet icke är nödvändigt till barnens salighet; ty den, till hvilken himmelriket hörer, utan att han är döpt, blir, om han dör under sådant tillstånd, visserligen salig. Att antaga det odöpte barn, som dö förr, än deras medvetande utvecklats, skulle blifva hvarken salige eller osalige, medgifver ej den rena evangeliska läran (jfr Rom. 14: 10. 2 Kor. 5: 10. Matth. 25: 32). FEFnhiot nn gällande Kvrka-Handhakyn Nn UU —— m—MJFHJHJJMJMJMMJMMMMHMHFFJFJMJHMJMJFMMJMMMMMMMHFOMMFMFMFMMFMF OO