Aftonbladet – 21 februari 1863, sida 2

DEN RÄTTA.) BERÅTTELSE MARIE SOPHIE) SCHWARTZ: Detta var bkväl något hvaruti Anna icke ssulle lyckas. Gurli åhörde henne visserligen tigende; men då detta icke fullt tillfredsställde modren, sade denna en dag: Gurli, mitt barn, se på mig.och säg om du hädanefter skall försöka wvtt hålla af pappa. För din skull, mamma, ville jag göra det, svarade Gurli och såg på modren. Om du vill, så kan du det äfven. Nej, mamma, det är mig omöjligt, ut ropade Gurli och slog armarae om modren; nen jag skall försöka komma ihog att han denna tid varit snäll emot mig. Du lofvar således att ständigt påminna dig det, äfven då du återvändt till fru D—?4 Gurli gömde ansigtet vid modrens bröst och hviskade: sDit åierväader jag aldrig. Bern, hvåd säger du?t Anna lyftade upa flickans hufvad. Om jag och din far vilja, det, så måse du lyda.? xÅ ja, det förstås; men pappa vill icke skieka bort mig. mer, det vetja; bestämdt.X Hon telade sanning; ty då Falkenstern återkom, medförde han en ung men med ailvärliga och intelligenta anoletsdrsg. Denne upge man var en magister Blom, engagerad Geo lärare åt de båda ynglipgarne och urli. 4) Se A.B. ner 49, 2-2. 2 27, 29, 30, 3å (B), 38, 37, 40 och 42 (B)