Aftonbladet – 21 februari 1863, sida 2

Hvarför kom du just nu ihåg den afton? frågade hon. SDerför att hennes yttre menniska, kära bara, erinrar derom.4 Ack, herre Gud! utropade Gurli och kastude sig om balsen jå Walter, jag är atlt bra elak. Jag har vert mycket slygg emot Stefan och sedan gladt mig åt den förargelse Allon fick, och ändå tänkte jag den der rysliga afton, att om Gud lät mig å återse mamma, skulle jag blifva-så besked ig, så beskedlig. Magister Grönluad hade nog rätt då han sade att jag var ett barn som vandrade på det ondas vägs Nu grät Gurli lika häftigt som hon nyss hade skrattat. Walter hann icke att trösta och lugna henne, ty magister Blom inträdde, Tsgande fröken helt omildt i armen förde han henne ned till sig. Allon och Stefan voro der före Gurli. Magistern stängde dörren i lås och höll föret för Gurli ett janska allvarligt men kort tal, hvaruti han visade henne huru illa och föga menskligt hon handlat, då hon kompani med Allon tillät sig attanfalla den som var klen som Stefan. Orden voro så kraftiga, att Gurlis nyss aftorkade tårar åter började rinva, och irnan Blom hunnit upp: mana henne dertill sprang Gurli till Stefan och bad honom om förlåtelse, något som Allon hade alldeles ofantligt svårt att beqväma sig till. (Forts.)