Aftonbladet – 21 februari 1863, sida 2

nu med begärlighet tillfället att trotsa ho nom, teg derföre och stod stilla fom en mur. Gurli likaså. Tent Catharina, som från flygeln åset: batal!jen, hade kommit utspringande och var nu i full fart med att befria Stefan från den massa snö, hvuruti han var inpackad, ail: under de häftigaste utfall mot, Gurli och Allon. Då Allon vid Bloms andra uppmaning icke gjorde någon min af att hörsammr den, föll magisterns hand helt eftertrycklia: på ynglingens adertonåriga kind, i det har med stränghet sade: Gör genast hvad jag befaller. Under några sekunder såg det ut som Allon ämnat störta sig på sin lärare och gifva tillbaka det skymflliga slaget; men i nästa minut var den uppbrusande vreder undertryckt, och han böjde sig ned öfver Stefan för att bistå tant Catharina, dervid mumlande emellan tänderna: Detta skall Stefan få betala mig. Gurli hade, vid den örfil Allon fätt, sprungit sin väg, högt skrattande. Hon ilade uppför trapporna och kom inrusande till Wulter nedsnöad och våt efter den levererade bataljen. Mulatten satt och skref. När dörren eå der våldsamt slogs upp, hoppade han til och utropade förskräckt: Hvad i all verlden står på; är elden lös eller hvad har händt? Gurli kastade sig skrattande på soffan. Usch, så hon ser ut; alldeles lika snygg som när Felix hade släpatrhem henne; men den gången skrattade hon minsann icke som ett. tok, nej annat slag. Vid dessa ord tystnade Gurlis skratt. Hon satta sig upp i soffan. Hennes ansigte bede Bjiivit allvarsamt.