Aftonbladet – 21 februari 1863, sida 2

Det fanns likväl en punkt, deruti hon ådagalade en för sina år beundransvärd orubblighet, nemligen ut så litet som möjligt sammanträffa med styffadren, eller i hans närvaro tillåta sig nägot som kunde uppreta honom. För öfriet var hon så odygdig och oregerlig något barn kunde vara, emedan det cj fanns någon eom klagade på henne, hvarken för Falkenstern eller Anna. Man ville icke bedröfva den sedoare, ej heller väcka den förres vrede, och derföre fördrog man Gurlis olater. Ville Welter ibland försöka tala förstånd med unga fröken, så afväpnade hon hönom med sina smekningar, hvarigenom moralpredikanten blef tvärt afbruten. En blid och vacker lördagseftermiddag i slutet af Februari roade sig de tre ungdomarne på Birgersborg med att kasta snöboll. Allon och Gurli anföllo Stefan, som af dem tre var den klenaste till sin kropp. Sedan de riktgt pudrat in honom med snö, knuffades han omkull i en driiva, der de, oaktadt hans böner och en häftig hosta. bäddade in honom, så att han var alldeles begrafven och hans rop på hjelp förqvärda. tAllon och Gurli hjelpa genast upp Stefan och befria honom från snön!4 betallde en sträng röst från trappan till stora byggningen. Det var Bloms. Han kan hjelpa sig sjelf, så få vigöra, sade Gurli, vänd åt Ållon, Koch icke målte vi behöfva lyda magistern, när vi ej äro under Iektion. Ailon nickade bifall, och de rörde sig ej ur fläcken. Hörde Allon ej hvad jag sade, frågade magistern och kom ned till ungherrskapet. I sitt hjerta hade Allon mycket svårt att fördraga sin nye lärare, emedan han var string och fordrande. Allon omfattade också