Aftonbladet – 20 februari 1863, sida 7

att stanna villrådig straxt innanför dörren. Allon åter gick, sedan han hemtat sig, att helsa på tant och morbror, önskande dem med den vanliga fromma tonen Guds välsignelse och frid till den instundande helgen?. Derefter räckte han handen åt Gurli, sägande: ?Välkommen hem, Gurli!? Denna nickade endast åt honom, utan att säga ett ord till svar på hans välkomsthelsning. Nå, Stefan, skall du icke belsa på tant och mig?4 frågade Falkenstern. Gossen nalkades, men såg så förskäckt ut, att Falkenstern med en otålig rörelse vände bort hufvudet. Julen blef för Anna och de unga gladare än den varit på många år. Emellan benne och wannenh hade julaftonen på morgonen, då han förde Gurli till henne, visserligen icke ett ord till förklaring blifvit uttaladt; men ändå var Annas sätt emot Falkenstern vänligt, sedan han räckt henne handen och sagt: Glöm det förflutna; Gu skall aldrig få skäl att ångra det. Visserligen låg det ännu något tillbakadraget has Anna; men äfven delta försvann så småningom och julen förgick i frid för den stackars modren, utan att hon hade den minsta aning om i hvilket tillstånd hennes barn återvändt till hemmet. När trettoniagen var förbi, började tant Catharina rusta för att skicka af Stefan och Gurli; men i deras ställe reste Falkenstern sjelf. Han underrättade tant Catharina endast om att de tillsvidare skulle qvarblifva på Birgersborg. Först i slutet af Januari var han åter. Under de veckor han verit borta hade Gurli fått frossa i ostörd rjulhins af att få vara med modren. Anne, som af Falkenstern fått tillsägelse alt ej säga flickan ett ord med afseende på hennes bittra bref, begagade äfven denna tid att söka verka på hennes sinne och inslor, så att dessa sednare skulle blifva af en vänligare natur för styffadern.