Efter denna, af oss sammandragna öfversigt, redogör länsstyrelsen vidare med stor omständighet ej allenast för de särskilda regleringar som tid efter annan blifvit uppgjorda mellan staten och bergslaget — derid tilltörsäkrats att ingen rubbring skall ske hvarken i Sala stads privilegier af 1624, eller i transporten af silfververket till bergslaget af 1682 och ef stad en derå af 1741 m. m. — utan äfven för de särskilda förbindelser hvilka bergslaget såsom ersättning för åtnjutande förmåner åtagit sig: dessa förbindeiser äro: 1:0) att en fond af bergslaget inrättas, genom hvars afkastning silfververket i framtiden blifver i tillstånd att, utan vidare begagnande af 1743 års arrendekontrakt, upprätthålla bergsbruket, och till hvilken fonds formerande silfververket årligen, och ehvad tillverkningen eljest må utgöra, men så länge den ej öfverstiger 2300 lödige marker, skall afsätta 500 rdr vko, samt sedermera derutöfver 100 rdr bko för hvarje fulla 100 lödige marker, hvarmed silfvertillverkningen öfverskjuter beloppet af 2500 lödige marker; och skola dessa årliga afsättningar till fonden utgå i silfver efter de sednare årens medelkurs, på det sätt att, vid en tillverkning af 2500 lödige marker och derunder, de årliga tillskotten till fonden böra utgöras med 185 specie silfverriksdaler, samt för fulla 100 lödige marker silfver, som utöfver 23500 marker årligen tiliverkas, komma att ytterligare ökas med ett nytt tillskotttill fonden af 37 specie silfverriksdaler, hvilka sålunda afsatte medel skola i gångbart mynt förvandlas efter medelvärdet af bergslagets för året gjorda silfverförsäljningar; kunnande från skyldigheten till sådana afsättningar till fonden ingen befrielse bergslaget medgifvas, utom vid såana olyckshändelser som 8 8 uti 1741 års transport omnämner, då bergslaget, efter nödig pröfning af sakens vigt, bör hafva att förvänta skälig lindring. 2:0) Att, emot det silfververket, under den tid som för fondens samlande behöfves, får åtnjuta 1743 års arrendekontrakt till alla delar, såsom hittills orubbadt, hushållningen vid verket och bergsdriften bör under tiden i det görligaste sättas uti sådant skick, att af en fortfarande ökad malmtillgång kan förväntas en högre tillverkning till statens och bergslagets gemensamma fördel; men att den fond, som sålunda, och efter hvad förut nämndt är, efter hand bildas, bör förvaltas af silfververkets ad ministration under bergslagets revision och bergskoltegii ytterligare kontroll, samt efter det särskilda reglemente som härom med bergslaget kan upprättas och vinna K. M:tsstadfästelse till befrämjande af fondens behöriga förvaltning och dess förökande, icke allenast genom de årliga tillskotten, utan ock genom den ränta som af medlens ändamålsenliga fruktbargörande härflyter; och hvarvid, för desto större säkerhetsskull, bör iakttagas att fondens tillgångar, så fort sådant efterband kan ske, nedläggas utijordegendom, som emot viss spanmålsränta utarrenderas; och 3:0) att, när på detta sätt en så stor fond hunnit samlas att årliga afkastningen deraf utgör eller motsvarar 1100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, silfververkets afsättningar till fondens förökande komma att upp: höra, hvaremot bergslaget ovilkorligen skall från samma tid, antingen till statsverket betala de genom kontraktet arrenderade räntorna till fulla värdet efter årliga markegången, med bibehål lande af kontraktet i alit öfrigt, eller ock kommer detsamma att då genast upphöra samt rän: forma att till statsverket öfverlemnas, allt efter som sådant vid den tidpunkten kan befinnas vara för staten eller sillververket lämpligast: men den samlade fonden skall, jemte dess afaReenade fall blifva vid silfververket orubbligen förenad; dock att afkastningen årligen an vändes till samma ändamål som om behållnin. den af räntorna är stadgadt.