Aftonbladet – 20 februari 1863, sida 2

lom eller andra omständigheter blifvit otjenstji vara. Om också i de afgångnes ställe 3 nyals pastorer under ofvansagda tid dels från andra stift återkommit dels från elementarläroverk utsått och emottagit stora pastorat, så har dock X bresternas antal under de sista 3., åren minskats med icke mindre än 27. Då nu också jgå härtill kommer att 22 bland stiftets prestmän för s närvarande äro mer än 70 år gamla, så kanji; man under sådana förhållanden icke annat än med bekymmer fråga, huru det skall vara möjr igt att i längden uppehålla den presterliga tjenstsöringen i detta stilts många, folkrika och vidi: sträckta församlingar. 1 I TEATER. Kongl. teatern har ett par gånger gifvit PDen Girige? af Moligre. Vid den ena ef dessa representationer var salongen nästan fullsatt och vid den andra var huset mycket godt. Säledes synes det äfven ur ekonomisk synpunkt icke vara illa beräknadt att stundom upptaga stycken ur den klassiska repertoiren. Hr Dahlqvist ådsgalade i Den Giriges roll att den ej anstår honom. Hr Dahlqvist spelar mycket, men känner intet. I följd häraf uppkommer ingen illusion. Askådaren tror den girige icke ens om snålhet, och sålunda förlorar stycket sin grund, sin motivering, sitt egentliga innehåll. Om hr Sundberg var en alltför lugn älskare, så kan man ej heller säga att hans Elise (den Giriges dotter, mll Sandberg) var en mycket varm älskarinna; dotterns och älskarinnans känslor göras ej rätt fattliga genom inöfvad mimik. Hr Fredrikson torde med den blifva ganska användbar i andra än älskareroller. MI Ramsten var så behaglig som alltid, fru Bock sig också mer än vederbörligt lik. Alla dessa iakttogo det för den gamla franska komedien traditiosella spelet, eom smakar af allongeperuk och menuett. Hr Sandstedt såsom kocken gjorde häremot ett i ögonen fallande af brott gerom sina moderna lustspelsfasoner. Elter representationen af Den Girige har följt ett nytt balettdivertissement, ?Bouquet de Fantaisie, af hr Theodore Martin. Det har blifvit nästan lika omtyckt som den förat gifna baletten ?Varietes?, Genren är icke ny här. Vi ha sett dessa smakfulla, ständigt omvexlande grupperingar, dessa brokiga färgekittnipgar i Kostymer och attribufer använda med mycken talang ef balettmästaren: Selinder I denna gevre a de yttre hjelpmedlen större effekt än de konstfulla stegen, och de senteras bättre af flertalet. Ian tyckes vv j mera lägga an på styrka, vighet och snabb: hel ön på grace. Man har övergått frå den något stela fSrunska till den ledigare engelska stilen. Men har påskyndat musikens tempo. Allting går i flygande fart. Fortgår man på denna väg skola anspråken växa, tills ingenting annat äterstår för att uppfylia dem, än att taga ångkraften till bjelp. På den punkten, der öfvergången nu befinner sig, äro vi emellertid långtitrån att vara obelåtna med dessa lätta och raska rörelser, som gifva oss en bild af ungdomen. BSyetrarne Healey äro denna genres koryfeer, våra unga damer af bolietten följa dem tätt i spåren, och den unga mamsell Forssberg, snart täflande med Christine Healey i vitesse, intager hela salongen genom sin täckhet. På Mindre teatern har man de sednare dagarne bevittnat en företeelse af intresse upptagandet af Scribes komedi Yelva. Styc ket har såsom konstverk icke något mera framstående värde; men då det påtagligen är skrifvet för att bereda någon skådespelerska med utmärkt mimisk förmåga tillsätle att utveckla densamma, blir dess uppförande af stort intresse hvarhelst en skå despelerska finaes, som förmår lösa den uppgift författaren avförtrott åt den, som skall framställa styckets hjeltnna. Denna hjeltinna, Yelva, är nemligea stum och må ste genom minspel och åtbörd uttrycka alla de känslor och intryck, som hos henne al stras af vexlande öden, af mångfaldiga anledningar till sorg och glädje, till förtviflau och häoryckning. Vibehölfva knappast sägu att uppgiften är på Mindre teatern enförtrodd åt fru Kinmansceon, och icke heller att hon löser den på ett sätt som gör åskå dardet ef Yeiva till en af de mera anmärkningsvärda konstnjutnin er vår scen på sednare tiden erbjudit. Södra teatern har gifvit tre nya stycken på en gång: Den första skall innehålla Lärdom för de lärda?, men både lärdomen, sådan den här framställes, och den används kuren mot pedanutism äro osmakliga. Detta lilla stycke, som uppgifves vara bearbetadt från engelskan, mätte dock ursprungligen vara ett foster al tysk klumpighet. Desto lättare äro de begge andra styckena: HH duell på spanska, faree i 3 akter, och I tjen åstundas, skämt i 1 akt. Begge äro fran ska upptågspjeser, fulla af de mest upp sluppna infall och äfventyr, sprittande lif och framkallande ouppbörliga skrattsalf vor. Au se hr Rhode i En duell på span ska och hr Nyforss uti SI tjenst åstundast är väl värdt ett — vi hade så nära sagt två — besök på Mosebacke. 2 Ladugårds!andsteatern fortfar att gifva tillfällishetsstycket Dort med Stånden! I morgon afton tillfaller recetten styckets förfat tare, hr Frans Hadell, som ejelf deri spe lar postvaktmästarens roll. — Efter flerårig frånvaro hor vår lands3 maninna fröken Mathilda Indebetou nyss återkommit til Stockholm. Fröken Inde rr Me RE SAT RANE ARE EEE FREEDOM RANA ARENA LI NA FAR TEE RÅARE ERA RETA AAA ARENAN ARTEAEEETETAEVA MI NEVER NER AES AES EN TEE HANDEN KNEEN