Aftonbladet – 19 februari 1863, sida 3

of VTI RARUTICH HUN UIVG IULGCHIGL 101 LV GUSUVfart genom hufvudstaden, hvartill skulle erfordras uppfyllandet af 2:ne vilkor, som äro lika svåra, att ej säga omöjliga att förutsätta, nemligen först att ingenting af dessa varor skulle afsättas i Stockholm och norr om Mälaren, då det gäller norrländska produkterna, eller söder om denna sjö, när det är fråga om Norrköpings väfnader; samt för det andra, att dessa varor samt och synnerligen skulle försaka de billigare sätten att komma till sina försäljningsorter än å jernvägen till och genom Stockholm. De norrländska varorna hafva, såsom bekant är, en stor marknad i Upsala, Hedemora och Sala, hvilken de nog komma att framgent bibehålla; och den del deraf, som afsättes i kuststäderna vid Ostersjön eller å platser vid våra segelbara insjöar, söker sig nog dit sjöledes, likasom Norrköpings fabriksvaror göra det, såväl i fråga om Stockholm som öfriga för sjöfarten tillgängliga städer i riket. Hvad som af berörda varor för närvarande går eller framdeles kan komma att gå transito genom hufvudstaden, utgör säkert icke hundradedelen af det hela, och inkomsten af deras forsling sjunker i följd deraf för sammanbindningsbanan till en sådan obetydlighet, att den icke ens förtjenar att nämnas. Jernvägskomiten talar äfven i sitt betänkande (sid. 90) om, att ?hela oxdrifter från Småland vandra genom Stockholm till Upland och ändå längre norrut?; hvilket anföres till stöd för sammanbindningsbanans förordande. Äfven härom gäller, hvad inkomsten beträffar, detsamma som redan yttrats om Norrköpings ylleoch bomullstillverkningar. Det är efter höstmarkna.derne nere i landet, särdeles den i Skenninge, som oxar komma hit opp för possessionaters räkning, jemväl i Upland; men antalet deraf är i det hela ganska obetydligt, och att för denna transitotrafik anlägga en samI manbindningbana genom hufvudstaden, vore .Ji sanning en nog långt drifven artighet mot Oxdrifterna från småland?, hvilka det snarare skulle göra godt än ondt att efter ett par dagars åkning få möda sina ben med alt gå från södra bangården till den norra. IIokomsten af deras forslande å sammanbindningsbanan skulle sannolikt ej öfverstiga nägra hundra riksdaler om året. Inbillningen gifver ofta i halfdunklet kolossala former åt föremål, som på nära håll och vid dager visa sig af helt ringa storlek. Så är äfven förhållandet med den förespeglade traneitotrafiken i det hela genom hufvudstaden; och det har varit så mycket mera skäl att belysa detta förhållande, som regering och ständer redan en gång förut varit missledda af en likartad synvilla i fråga om våra jernvägar. När vid 1856 och 57 ärens riksdag det gälide att bestämma. riktningen af vestra stambanan, var det förnämligaste och skenbart atgörande skäl, som anfördes för denna banas ledande söder om Mälaren, att derigenom skulle Stockholm och Göteborg på kortaste väg få förbindelse med hvarandra; hvilket förmentes vara af en alldeles utomordentlig vigt för landet både i kommersielt och politiskt hänseende. Man tillvägabragte ock — på hvad sätt är nog i minnet — beslutet om den södra riktningen, hvarigenom denna bana kommit att fortlöpa, utan att på hela sin sträckning beröra någon enda punkt i det inre af landet, som äger ringaste betydenhet vare sig i folkmängd, handel, industri eller rörelse; oberäknadt att den kostat flera millioner mera, än om den lagts norr om Mälaren, såsom 1856 års jernvägskomit föreslog samt konung och ständer vid föregående riksdagar förutsatt. Följderna förutsades redan då, men förgäfves. Huru visar sig nu verkligheten? Se på trafikuppgifterna här framföre, så visa de, att af hela trafiken å banan under Nov. och Dec. sistl. år, utgör den, som gått från ena ändpunkten till den andra — transitotrafiken: Af passagerare .... 164, och af gods 4 , Fördelad per tåg gifver denna trafik för hvarje tåg: Passagerare: Under Nov. ...... 203 personer. ec. Gods: Under Nov. Dec. ; lemnande godset en inkomst under Nov. af rdr 125: 11 ochiDec. af rdr 205: 53 rmt pr tåg, Betrektar man särskildt snälltågen och antager, att alla de 1:sta och 2:dra klassens passagerare, som färdats dessa månader melan Stocktolm och Göteborg, begagnat snälltåg, och ingen medföljt de blandade tågen, hvilket är föga sannolikt, så blir medeltalet för hvarje snälltåg: Under Nov. ..... sen Su personer. Cs senerenrn 4 1 MO ER ek me vo rm 1 TT centner., Rättfärdigar detta föreställningaroe, om fransitofartens värde samt den södre, riktningeng företräde? Och tror man, att denna in. komst räcker mycket långt till bestridande af trafikens kostnader, att ej tala om banans underhäll? Det var före öppnandet af banan till Göteborg icke svårt att förutse, och det förutsades äfven, att man skulle snart nödgas upphöra med snälltågen. Har denna mening varit utan grund, och kan denna åtgärd vara långt aflägsen? Att uilala en mening rörande samman. bindningsbanans värde för hufvudstadens och landets försvar, i händelse of krig, borde i de flestes tanka, aktningen för den kunskapsrike militär, com var ledamot i, och sannolikt i denna fråga dikterat utlåtandet af, sednasle jernvägskomil, kanske alldeles förbjuda oss. Vi ega dock en högre kärlek till sanningen, än att vi skulle afhållas från forskandet derefier äfven på det om) Af en fogeihandlare å Kornbamn har förf. erhållit den uppgift, att hit till hufvudstaden kommer ungefär 300 lass, kanske något deröfver. 6) Vi hafva här antagit den last, ett lokomottr Lan fEnm huann dam Za TT NANA