de flagdrande brokiga fanorna, musiken, rö ken från facklorna, de än starkt upplysta. än likt skuggor försvinnande gestalterna aj tusentals åskådare — allt detta bildade et helt af stor effekt. Sedan täget, efter at ha passerat Norra och Södra Hamngatorna anländt till Gustaf Adolfs torg och der ord nat sig, uppstämdes af de mycket talriki församlade sångarne några fosterländska sånger samt dessutom tvenne norska sån. ger. Efter folksången och ett fyrfaldig hurrarop för konungen, upslöstes tåget. Sedan facklorna blifvit släckta och de sista tonerna af sången och hurraropen förklingat, började folkmassan skingra sig. — Deltagarne i den subskriberade sexan samlades derefter i Bloms salar, till ett antal af omkring 500 personer. Stora salen var här festligt dekorerad under målaremästaren Rubensons ledning. Å ene fondväggen prunkade en större dekoration af god effekt. Bakgrunden föreställde ett nordiskt landskap, å hvilket solen höjde sig öfver bergstopparne, spridande sina strålar kring konungens ofvan anbragta, krönta namnchiffer. Detta nordiska landskap, som uppfylldes åt sidorna genom naturliga granar, presenterade sig genom en grön-omslingrad kolonnad, hvars fronton öfverst pryddee af en rik fan dekoration kring svenska vapnet, och nedtill af en stor bandå, å hvilken i halfalnshöga bokstäfver lästes: Framåt! Denna bandå slingrade sig öfver guirlander, hvilka förbundo det svenska vapnet med tvenne mindre sköldar, af hvilka å den ena lästes: L. de G. (initialerna till justitiestatsministerns namn), och å den andra: Den 14 Jan. 1863 (dagen då det kongl. representationsförslaget öfverlemnades till rikets ständer). På midten al salens ena längsida var den i nationalfärgerna draperade talarestolen uppförd, och rundt kring belustraden af den med festligt klädda damer fyllda läktaren voro draperier anbragta. I stora salen voro fyra större och två mindre bord dukade, hvilka pryddes med ur mossa uppspirande grupper af lefvande växter och blommor. I mindre salen var ett större bord dukadt. Sedan samlingen skett och musiken uppspelat börjades intagningen af den å borden framsatta sexan, Sedan denna vederbörligen blifiit expedierad, skred man till festens mera andliga afdelning. Talarestolen intogs först af komministern G. Sellman, som utbrinpgade skålen för konungen, hvilken, efter fanfarer, folksångens afsjungande och kraftiga burrarop tömdes. Äfven de öfriga skålarne åtföljdes af fanfarer, hurrarop och sånger. Dessa skålar vorv: för drottningen, utbringad af mag. Herslow; för det kungliga representalionsförslaget, föreslagen af litteratören A. Krook; för ministeren, föreslagen at litteratören K. Lidberg; för de äldre reformvännerna, hvilka nitiskt och outtröttligt arbetat för en ändring i representationen, fö reslegen ef litteratören Victor Rydberg; för pressen, som kraftigt medverkat för det goda ändamålet, utbringad af hr Alfr. Palm (för hvilken skäl mag. Hedlund tackade), samt slutligen en skål för qvinnan, tolkad af hr Frith. Lichtenberg. Sedan ordet blifvit fritt, uppträdde en mängd talar., deribland först lektor Blomstrand för representationsreformen, sedd ur en arnan sycpunkt än föregående talare i samma sak; kr Krook med en varm skål för det genom representationsförslagets antagande gjorda närmandet till våra brödrafolk; hr Lidberg utbringade derefter en skål för Göteborgs stadsfullmäktige, å hvilken hr Wick man tackade. Derefter erhöll v. härads lingen F. M. Colliander ordet. talande lisaledes för rgpresentationsförslaget och dess ramgång, synnerligast ur Skandinavisk synounkt. Hr Krook begärde derefter ordet och föreslog i kraftfulla och lifvande ordalag en skål för Polen. Talarestolen beträddes härefter af lektor Blomstrand, som höjle sitt glas, efter en lång motivering för let folkeliga utvecklandet af representatioen att ett Skandinaviskt sytte dermed rnås. Sedan derefter hr J. Philipsson allskepets vägnar hemburit sin tacksam et till arrangörerna för tillställningen, skedle uppbrottet.