Aftonbladet – 19 februari 1863, sida 2

råttor, 6om togo biskop Hattos torn. Fem, antingen nya eller förut befintliga bolag begära koncession af parlamentet denna session. Dessa äro en förökning af andra jernvägshnier, som stanna ,tanför den gamla citys gränser. Om någon för trettio år sedan till och medi dessa reformernas dagar skulle hajcq sagt någon, att han i sin lifstid skulle få se en jernbana korsa Ludgate-hill, skulie han ha ansett spåmannen för vansinnig. Värtli eget läge är svårt. Den offentliga statistiken öfver nationalhandel och hufvudstadens förseende med lifsmedel skall tränga fram, om I ej till våra hjertan, åtminstone till våra l!l öron. Vi befinna oss i den stora jätteormens ringlar. Men det är omöjligt att eji beundra resultaterna af denna hufvudstadsjalousie, som lätit jernvägarne i mer änji trettio års tid bulta på våra stadsportar och förgäfves ropa att blifva insläppta. E Om jernvägarne icke alltid kunna göralji afseende på sina grannars beqvämlighet, så li kunna de ej beller undgå att göra streck i! hverandras räkningar. Utan tvifvel skulle dejl gerna vilja förena sig vid en ofantlig centralstaj tions rymliga platform med ett dussin rymliga vestibuler, genom hvilka stadens invå-1 nare efter slutade göromål för dagen kunde 4 l mm Ur ER pe begifva sig till sina jernvägslinier. Men detta är en dröm, som kanske kunnat förverkligas för en trettio år sedan, och åter kan göra det tre hundra år härefter. Il brist häraf bar det varit hvarje uppkom-: mande bolags instinkt att syfta på den när. ; maste öppna plats, som låg åtkomlig för city. Men på den tiden voro jernvägarne objudna gäster, och alla förklarade dem krig. Flera bolag bjödo en fjerdedels mil-j: lion pund sterling för Hittebarnshuset och Charterhouse, och dessa inrättningars styrelser anse det änvu i dag såsom den ärofullaste handling i sitt lif, att de ej tilläto den sämsta belägenhet för skolor, man kan tänka sig, bli den bästa tänkbara be ligenhet för jernvägsstationer. Jernvägarna. mäste stanna der de voro och afpassa sinj: niveau efter lokaliteterna. Det stora östra : bolaget, såsom det nu heter, måste ila öf-i: ver Bethnal-green, och kunde först vid Bishspogate stanna på hustaken. Nu, dåj. det önskar gå fram till Finsbury-circus, måste Idet bibehålla samma niveau, så att deni. föreslagna stationen i nämnde cirkus kommer att ligga nästan ända uppe vid sängkammarfönstren. Och till cirkus, som förut . var så lugn och enslig börjar redan Metro-;, olitanbanan närma sig, hvilken går till! Finsbury Pavement lika långt underjordytan i: som Great Easternbanan önskar komma tilll. cirkus öfver densamma. Följden är att hvarj. och en som skall passera rakt ingenom hufvudstaden måste stiga upp eller stiga nedji. från den ena niveaun till den andra nära 80 trappsteg — en temligen lätt sak förj unga tjenstflickor och skolgossar, men ingalunda för äldre personer. Great Easternbanan passerar äfven öfver North Londons cityområde. Der skall det bli icke mindre: än tre jernvägsniveauer imom hufvudstaden,: gatuniveaun, hvilken får, så godt som den! kan, reda sig med den vanliga trafiken, den höga niveaun och den underjordiska niveaun i. som kommer att ligga i ständigt krig medl) vattnet, vattenledningen, gasledningen samti: numera äfven med Telegraphic and Pneu-: matic Despatch-bolagen. Att se är att tro I denna materiella huf-: vudstad. Allmänheten vet aldrig af någon beqvämlighet eller någon olägenhet, förr än . hon sjelf får pröfva på den. Den stackars: hr Charles Pearson och en liten hop afen-1 tusiaster sträfvade, talade och skrefvo samti framlade ploner för nära tjugu år sedan, och det är först nu, efter förslagets upphofsmans död, som Metropolitanjernbanan satts i verket. Bolagets berättelse meddelar, att den fortskaffar nära 30,000 passa gerare om dagen och dagligen tagerin omkring 350 pund. Hvad detta gör på året öiverlemna vi åt våra läsare alt räkna ut. Det enda klagomål som försporls från passagerarne är, att de ej fortskatfas tillräckligt långt utan släppas ut på gat:n en fjerdedels eller en halt engelsk mil från sin destination. Jernbanan är alldeles otillräcklig för trafiken, och det anses nödvändigt att nedlägga flera skenor, der detta möjligen kan ske. Viectoriastationen och Pimlico1 bolazet finna äfven både station och bana för öfverfyllda af folk och söka att utvidga sitt område. Allt detta är mycket ange: nämt för astiegare och den jernvägstrafikerande allmänheten, men sjeltva botemedlet blir en sjukdom, och vi behöfva nya gator och en ny stad för inkriktarnes beqvämlighet. Trafiken måste någonstädes släppas ut, och der uppstår stor svårighet. Till på köpet lägga jernvägarne beslag på eller betäcka många acres allmän stråkväg och förhindra derigenom framtida genomfartsvägar. Hvad oss sjelfva angår, så äro vi martyrer, utan det medlidande som vanligen är en tröst i martyrskapets qval. Vi råka befinna oss i sjelfva afskärningspunkten 1ör de stora nya kommunikationerna mellan öster och vester, norr och söder i hufvudstaden. Man har försäkrat oss, att de äro tidehvarfvets största förbättringar, och vi skola få rikt tillfälle att lära känna sanningen af detta löfte, ty vi höra hvarje bantåg som passerar.t Vid statsutskotiets plenisammanträde denna dag har utskottet beslutit tillstyrka rikets ständer att bifalla K. M:ts propositioner i följande ämnen: a) angående försäljning till enskild person :