Aftonbladet – 17 februari 1863, sida 3

hafvå tillbringat några år i Upsala för studentcxamens undertsåence, utan att han dock tagit någon examen, hade han en tid någon syssel: sättning vid vetenskapsakademien, blet derefter diversehandlande, brukselev, ock slutligen ambulatorisk skolmästare. Som han varit sjuklig och äfven tillbringat lång tid på serafimerlasarettet, har han haft svårt att försörja sig. Fyra gånger har han varit tilltalad för förfalskning och bedrägeri, men har ej kunnat fällas till ansvar mer än tvenne gånger. År 1850 trädde han. i äktenskap med en ung qvinna, vid namn Stickler. Med henne erhöll han några tusen riksdaler, hvilka han snart förstörde, hvareler han öfvergaf henne, så att de båda im karne ej på 12 år sett hvarandra, förrän de nu möttes inför poliskammarens skrank. Normans bed:ögerier ha egentligen gällt frantimmer, som han narrat under falska uppgifter och falska namn. I Upsala var han år 1856 nära att knyta ett nytt äktenskap med en 59-årig mamsell och detta bedrägeri dref han så längt ett han lät lysa tvenne gånger för sig och henne; men nu fann han för godt att rymma fältet, för att ej få sig två hustrur. Nsmnde mi msell har vid förhören uppträdt med mycken pratsamhet samt visat sin fordna fästman föga undseende. Det är ock hufvudsakligen på hennes föranstaltande, som han nu blifvit häktad och ställd till ansvar för sitt äfventyrliga lefverne. Vid sista förhöret kallade hon honom, den uslingen, den stacka ren, den bedragaren, hvilket föranledde rt ordförande rådman Jacobsson, att anmärka: thör han hvad hon kallar honom? Devtill genmälde Norman, att han ej brydde sig derom, ty qvinnan var galen. Norman som anser sig vara den som lidit mest, yrkade att mamsellen måtte åläggas betala honom 3 rår om dagen för de 2, månader som han suttit häktad, hvarjemte han! fordrade, att lön skulle bekosta hans återresa till Norrland. Å sin sida deremot fordrade mamsellen att Norman måtte ersätta henne alit hvad han förstört för henne, och betala hennes kränkta heder med 500 rdr. Allmänna åklagaren yrkade ansvar å NormanSilfversköld för bedrägligt handlingssätt och kommer utslag att annan rättegångsdag afkunnas. — Göteborg den 16 Febr. Ett groft öfvervåld har ånyo här i staden blifvit begånget af artillerister, i det tvenne sådane i förgår kl. närmare 7 på aftonen öfverföllo, illa misshandlade och måhända äfven rånade en f. d. handelsbokhållare vid namn C. A. Forssberg. Denne hade just anländt till staden ochi hörnet af Tyggårdsoch Köpmansgatorna stigit ur sitt åkdon, för att söka logis å något värdshus i närheten, då han, utan att ana något ondt, af en bredvidstående artillerist fick ett slag i ansigtet, så att han föll till marken. Tvenne andra artillerister förenade sig i detsamma med den förste våldsverkaren, slogo, sparkade och höggo med sporrarne sitt stackars offer på det mest barbariska sätt samt gåfvo äfven för omvexlings skull Forssbergs skjutsbonde och andra omkringstående åtskilliga mustiga slag. De som åskådade detta uppträde utgjordes till en början blott af qvinnor och barn, hvilka ej kunde hindra de upphetsade vilddjuren i deras raseri. En qvinna lä rer dock sprungit bort till högvakten vid Gustaf Adolfs torg och för posten anmält att artillerister öfverfallit och misshandlat en civil. I nlighet med sitt och tyvärr alltförmånga milirers begrepp om kåranda, svarade dock den posterande soldaten, att sådant brydde man sig på det stället icke om. En sergeant hade emellertid från korridoren hört hvarom det var fråga och en patrull blef då utsänd. Under tiden hade dock tillstädeskomna karlar lyckats bemaktiga sig och till polisens vaktkonior afföra den mest vildsinte af fridstörarne. Denne är artilleristen n:o 23 vid 11 batteriet, Nyman. Äfven i polisvakten uppförde han sig ytterst våldsamt samt högg med sporrarne efter samt sparkade hvem som helst som kom i hans närhet. I högvakten, dit han sedermera blef afförd, roade han sig med att slå ut rator o. 8. v. De båda andra slagskämparne, som äfven skola ha blifvit arresterade, lära heta Örn och Westman. (G. P.)