Aftonbladet – 16 februari 1863, sida 2

le voro, rusade desse till, förmodligen för att söra anfallet, men som i detsamma nägta efter osten ankommende åkande persoher anlände ram till stället, funno de tillämnade poströfarne för godt att taga till flykten i den intill varande skogen, och kunde icke, oaktadt de plefvo eftersatte, ertappas, undantagande en, nemligen den för stöld och andra missgefningar straffade Jan Petter Janssön från Borgmistarevagen, hvilken atihölls och har om det tillämnade dådet berättat följande: Att Wermlandsposten skulle med våld röfvas först lördagsaftonen förut, men att företaget då strandade, emedan sam manträftandet emellan de sammansvurna hade blifvit af dem missförstådt, så att alla icke nträffade nog tidigt för att tillsammans utföra lådet. I följd häraf utsågs tisdagsaftonen dertill. De sammansvurne voro fyra, deraf trenne kommo roende öfver vassbotten i en eka till vestra ändan af Dalbobron, dit den fjerde anände gående härifrån staden. Uppkomne på igen som går till Dalsland uppgjordes planen för poströfveriet på det sätt, att, enär de något sent voro ankomne till stället, skulle anfallet å posten göras närmare staden än som först ämnadt var, nemligen i Röshultskogen, och valdes dertill närheten af Bjurhem. Då fråga förekom om postiljonen och skjutsbonden skulle dödas, förklarade tvenne att så borde ske, emedan, som den ene utllät sig: den man tystar munnen på den bullrar icke.s Detta grymma beslut frånficks emellertid på en tredjes begäran att man orde åtnöja sig med att mörbulta dem och sålunda göra dem oskadliga men icke taga deras lif, hvarvid det stannade. Sedermera öfverenskoms alt så snart posten vore röfvad skulle man taga häst och åkdon och dermed återvända till Blåsut, der posten skulle tagas ur väskan, hvarefter man skulle begifva sig öfver sjön till te gelbruket Skafven och i en dervarande tegelugn eller lada dela rofvet. Slutligen svuro de hvarandra trohet på det sätt, att om det upptäcktes att någon ibland dem vore förrädare, skulle denne genast af de öfriga dödas medelst skott eller knif. Efter denna öfverenskommelse begåfvo de sig åstad till den utsedde platsen, hvarunder sjeltva anföraren, en f. d. handlande från annan stad, förut illa komprometterad för poststöld, sjungande polketterade utefter landsvägen. Ankomne till ofvanstående backe posterade de sig i en fyrkant med några famnars mellanrum på ömse sidor om vägen och utspände en medhafvande lina deröfver, som på ena sidan fästades i stammen af ett träd och å den andra fasthöils af ofvannämnde Jan Petter. Poströfrarnes plan omintetgjordes derigenom, att den resande ankom samtidigt med posten till stället. I annan händelse hade det blitvit batalj utaf, men denna gång hade röfrarne troligen kommit till korta emedan posten nu var bättre eskortlerad än densamma eljest brukar vara. — Rörande den MWibergska räknemaskinen läses i franska Monitören för den 7 dennes: H. exe. ministera för allmänna usdervisningen har framlagt för den scentifika sek tionen af ?eomile des socitts savantes? en maskin att räkna och trycka, af hr Wiberg, öfverlemnad af h. exe. svenska ambassadören i Paris. Om maskinens begagnande har inför komiten ett föredrag hållits af majoren Staaff, attachå vid svenska legationen. I sin etance den 9 Januari har komiten fått afhöra en intressant redogörelse för hr Wibergs maskin af hrr Pusieux, Phillips och Turgan. Vi reproducera här denna redvgörelse, men efter det vi infört det till h. exe. ministern för allmänna undervisningen från sektionens ordförande, hr Le Verier, adresserade missiv, så lydande: tDe gamla astronomerna, liksom alla de som hade siffror att behandla, förspillde fordom sin tid med ändlösa kalkyler. Nepers uppfinning af logarithmerna, som åt operationerna skänkte en oförväntad enkelhet, befriade vetenskapen från en tung börda och bidrog mäktigt till dess framåtskridande. Man inser också af hvilket tort värde det var att kunna ersätta en serie af komplicerade multiplikationer och divisioner med en enkel och simpel addition. Men logarithmerna, som länge begagnats inom vetenskapen, hafva icke blifvit så populariserade som man kunnat hoppas. Utan att här vilja inlåta mig på en närmare undersökning om orsakerna härtill, kan man dock påstå att man infört pnyttiga komplikationer vid undervisningen i logarithmer: i stället att i början inlära begagnandet af tabellerna, någonting som ej bör vara ofattligt för en hvar, har man låtit undervisningen företrädas af en invecklad teori, som gjort studiet afskräckande. och vidare hafva tabellerna, som fått så stor vidlyftighet, derföre behäftats med fel i beräkningarne, hvarjemte priset på dem blifvit för högt. Då de logaritmiska tabellerna utgöra ett slags aritmetisk mekanism, har man, sedan den praktiska mekaniken erhållit en sådan fulländning, kommit på den tanken att försöka huruvida det icke skulle vara möjligt åvägabringa dylika uträkningar på fullkomligt mekanisk väg. Att konstruera en apparat, i hvilken man kunde insätta uppgifterna i ett problem och med tillhjelp af en vef eller annat medel åstadkomma den önskade lösningen — sådant är det mäl, man föresatt sig att uppnå. Utan att här uppdraga en historik öfver försöken i denna väg, ganska många nu för tiden, vill jag här omnämna tvenne, den ena den enklaste, den andra den mest invecklade bland alia uppfinningarne Hr Thomas? från Colmar machin, hvars användning är tillgänglig för hvem som helst, verkställer snabbt och säkert muliplikationer och divisioner. Den mest komplicerade machinen är den engelska, frukten af mr Babbages ihärdiga arbeten och hvilken kostat sin uppfinnare ofantliga summor. Denna machin inskränker sig icke blott till enkla aritmetiska operationer, utan löser invecklade problemer och upplöser algebraiskt äfven eqvationer. Men dessa invecklade mekanismer hafva ej kommit till större användning och om man kan hoppas att draga nyita af dem, måste man — eget nog — återgå till Npersz uppfinning och blott använda dem för att äta dem räkna ut tal till logaritmiska tabeller, hvilka sedan begagnas som vaniigt. Men här har uppstått ett nytt inkast i denna uppfinning. Man behöfver ej machiner för att konstruera logaritmiska tabeller, ja man kan till och med säga att arbetet icke derigenom fortskyndas. Om machinen erbjöd en fördel så vore det den, att hvarje önskadt tal framkom säkert och fullkomligt felfritt. Men om man sedan skulle kopiera detta tal och om vid tryckningen af tabellerna funnes det allra minsta fel i dessa, så kunde man i sjelfva verket ej säga att man vunnit särdeles mycket. Mekaniken hade utan tvifvel blifvit riktad med en ny, snillrik uppfinning, men utan verklig nytta för kalkylen. Ännu ett steg var således att taga och detta steg har blifvit taget... I våra dagar har man kommit derhän att några fel icke kunna förekomma, ty machinen fäster sjelf talen på matriserna, som sedan skola trycka dem och således får man nu tabeller som icke kunna vara felak-tiga. Det är från Sverge som den första räkningsoch sättningsmachinen kom — det är nu några år sedan — och hvilken farns på veridsutställMIn aan I TandaAaAn TDanna machin läntaog till ott åå snnnn UU — ----...——.Åc OOOVWO9VPARrrrrreeietm ve. wave —— a mm