Aftonbladet – 13 februari 1863, sida 2

tea SRA SrR RAR aren erna Hvad vågar du göra! Du har således hemligheter för din maa. Du dristar trotsa mig för ett undandraga detta barn, som jag alskyr, nin vrede. Tro dock icke at du med desse konsier skall vinna ditt syfie att tå henne till min arfvinge. Förr låter jag bränna upp allt hvad jag eger eller gilver det åt dena första tiggare, än en enda skilHag deraf skall komma ditt barn till godo. ier du gilt dig med mig af den usiu be räkningen att dina barn skallig få min för mögentet, så har du allt bedragit dig. Du bar då sålt ditt lif til mig för ingenting. Falkeastern hade glömt hvad han bitulls rgätit, newligen Apnas kropyssvaghet. Han skulle likväl på et bitter erinras derom; ty, då han uttalade de orden, förvreds Annas ensigte. munnen drogs å ened, läpparne blefro blåa och häftiga ckningar skakade hela hennes kropp. Hop ade fått ett nytt anfall af slag. Det blef en förfärlig uppstöndeise. L ven cherskickades med ilbud och kom aäfven snart. Under de dygn som följde, ogh utgången syntes oviss, vakade Falkenstera Gug Och natt vid Annas läger. Hela hans yttre för: ändrades; under dessa få dagar hade, han blifvit tio år äldre. Det förläsliga medvetandet, att om hon dog, han var orsaken dertill, utgjorde för denne man, hvilken aldrig älskat någon varelse så högt som Ånna, en verklig förbannelse. Den verkadeg mera . härjande än allt hvad han förr genomlefvat. Anna dog likväl ej, wan-hon återvände till det sorgliga lifvet, nu alldeles förändrad till sitt sinnelag. Den späostighet, hvarmed hon hittills burit sina lidanden, var försvunnen, och öfver den olyckliga qvinnans sjil hviiade en iskall slutenhet. Hon var lika tålig, lika undergifyen; men det var ett tåla, 108