Aftonbladet – 13 februari 1863, sida 2

genom vindspel vridas från sitt nuvarande lige, till den nya plats, der det skall stå. ; ne ) — Upst la universitet. Studentkåren utsäg! vid sin förliden lördag hållna valsammankomst : till ordförande för kåren docenten Jngstrand? samt till vice ordförande filos. dokt. Rubenson. NN ER — I Östgöiha Correspondenten läses: Vid extra bolagsstämma med Geta kana boag, som afslutades d. 28 sistt. Januari, förekom frå gan om bolagets deltavzande i den ifrå fortsättningen af Kinda båtled ifrån gen till Linköpings hamn, medelst kanal ; Siängån, till öfverläggning och afgörande. Med: hänsyn till frågans vigt för orten, byser man den l ön Reni sering al: förmodan, att snart derefter vattenkommunikatioi blir öppnad till Wimmerby, hvilket med en förelsevis ringa kostnad kan åstadkommas, ! nom en. omkring 10 mils farled, eller: än hela östgötalinlen af Göta kanal, vore! att i framtiden emotse och den tillökning 1trafii , gom vore att påräkna för Göta kanal; s mt då . velaktigt vore att, äfven om det i riksståni den motionerade anslaget af 875,009 rår skulle i beviljas, den återstående summan kunde genom : aktierecknirg inom orten och öfrige för företaget intresserade personer åstadkommas, har Uolaget efter föregången votering med 4159 röster ersot 714 beslutat att under vissa bestämmelser underlätta företaget, Då så sött, fat om ett bori lag för ändamålet kommer till stånd, ingå deri: såsom aktieegare för 1000 aktier å 100 rår eller? tillsammans 100,000 rdr rmt. i i — Från Helsinyborg skrefs den 19:e: Öresundstelegratkabeln språng i söndags eftermiddag kl. 4 å 5. Orsaken är ännu obekant, men förmodligen står den i samband med :! de senare dagarnes stormar. Telegrammerna bei fordras nu med båtar från Helsingsör flera gånger om dagen. nn — Om den nöd, som hotar de nordligaste delarne af vårt land,,skrifver en korrespondent från Norra Angermanland till Hernösandsposten den 22 Januari: Medan hela det öfriga Sverge hugnats med en ymnig, rik skörd, och äfven vår ort, Norra AngerMmanland, med undantag af åtskilliga byar i de mot Lappmarken gränsande socknarne, har att tacka den gode Gilvaren af allt godt för en ganska god äring, så är förhållandet i den tillstötande fjellbygden alldeles motsatt. Må man med mig göra den omkring 18 mil länga resan från köpingen Örnsköldsvik till Lycksele kyrkostad eller marknadsplats. Vi resa efter den betydliga stråkvägen trän köpingen till Åsele, dryga 2 mil till Mo; här vika vi af till höger i NNV. (hvilken riktning vägen har ända till Lycksele; mot Björna socken. Sedan vi lemnat i Mo med dess sista, föga starka by efter vägen, Gouttne, så halva vi ock nästan follkomligen taI git afsked af den goda tiden. Väl bar första byn inom Björna församling, Björnsjö, icke synveriligen att klaga ölver ärets äriug, men fortsälta vi resan 1 mil gre till Björna kyrkoby, så möta vi redan der härjningar icke bloit af frost, utan ock af rust (sroska, Beom allmogen kallar det). Så har t.ex. en bonde i denna by, hvilken skördat 12 länkar eller led i sin hässja, i sädesafkastning deraf fått 5 skel eller åttinpar CC, tunna, säger 5 åttingar!, Och likväl äro vi ännu icke fullt 5 mil från Örnsköldsvik och hafskusten. Vi fortsätta färden 14 mil till Hermliog, der årsväxten är någorlunda, och vidare , mil ull Nyhden, och nu farväl med all duglig sädesgröda; här möter oss en missväxt, som 1 det närmaste är total och hvilken följer oss säväl , mil vidare till Studsviken, sista byn inom Björna, som ock , mil längre till Aspsele, första byn inom Frediika socken, vidare 7, mil till Stenäs, så 2 mil till Wiska kyrkoby, så hela vägen derifrön omkring 7 mil till Lycksele kyrkoplats, derunder vi passera byarne Lägda, Filakotwäsk, Wängelträsk, Lomforss. Bredsele och Knaften; öfveralit samma förhållande, samma missväxt, blott något varierande. På somliga ställen har man icke ens behöft anlita trösklogen eller slagan, under det man på andra visserhgen tröskat, men med den ringa framgång, att man näppeligen vunnit några tunnor, fjerdingar eller kappar till ett uselt, knappt ilophängande bröd. Och oaktadt detta missgynnsamma förhållande, denna mångens utan tvilvel beiryckta ställ ning, förnimnies lik ingen höpljudd klagan hos trakieons bebyggare! Detta länder dem vis serligen ull hecer, ait de icke klaga utan hö sta nöd, utan söka ömsesidist bispringa hvar1 och hjelpa sig fram så Jängt de kunna. ule vi icke något gamelspar, så skulle vi vara rädlösa, heter det, då man talar med dem om ärets missväxt. Men vi resande taga ingalunda in på de stävasta ställena; tvärtom uppsbka vi vanligen de bästa gårdarne i hvarje by. Vi g oss föga besvär att ens titta ini de låga kojorna, armodets hem, der älven under de Lästa är ingenting finnes att spara; tillståndet der torde vara helt annat ön det vise. Dock, så länge en mängd bättre bemedlade finnas, som hafva något att hjelpa af, så lära icke heller dessa ar ets barn behofva lida egentlig brist Att icke allmogen sjelf låter offentligen förninma sin klagan, t. x. i tidningsartiklar m. m., är lätt förklarligt, men det kunde likväl ske ge nom dess tjenslemän, synnerligast dess prester skap. Likväl har hittills ätminstone icke något dylikt från Fredrika och Lycksele förnummits. Med dun kännedom jag till och med personligen eger om presterskapet i dessa socknar, är ja fuilt öfvertygad, att det icke skulle underlåtit att på vederbörlig ort. framställa allmogens be hof och belägenhet, såvida samma allmoge sådant behörigen kräft och önskat. Men inbyggaren i denna kalla, ofruktbara trakt är van vid tarflighet, vid försakelse; han har mer än en gång genomlefvat härda år; han har vanligen någon mjölktillgång, större eller mindre efter ladugårdens beskaffenhet, han eger något kött ofta nog någon insjöäsk, och med detta och sin frusna kaka, sitt märdbröass) lefser han och är nöjd. Att han i rätt hårda tider får blanda tailba:k i sin kaka, är nog bekant, men hittills åtminstone har man deuna vinter icke afhört något dylikt; och torde det icke gerna nu be2, SMärd eller mild kallar allmogen lätt korn och skäfsäd blandad med agnar. Äfven i de bästa år förtär den väll de bonden i dess bygder i hvardag ; sällan annat än märd bröd. Gröt kokas vanligen hjott en gång i ckan eller lördagsqvällen. Såvida han är inksam — och omtankan har erfarenhe E så måste han i de goda åren tä nde missväxtår. Fram för allt måste han se till att sädeskorn finnes i besparing för ett eller aunat år. FBK A LR VO ED ERT ek BE ANY FIG TANRARRD BÄ TRA BETETT SBK AS oh