Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 1

I STOCKHOLM den 1 Febr. 1 Vi belinna oss i en brytningsperiod af omätlig vigt för fosterlandet i fråga om vårt sjöförsvar. All vår gamla materiel har med tens blifvit oanvändbar emot hvilken fiende isom helst, som är utrustad med ett tidsenligare sjövapen. Endast på de insjöar, på Thvilka fiendiliga fartyg ej kunna inkomma, ihar man att af de mindre fartygen ännu I möjligen påräkna något gagn såsom understöd för armåns operationer. För kustförsvaret, om ett sådant skall kunna försökas, eller för en strid på öppna sjön, om förhållandena medmedgifvaatt en sådan kan äfventyras, mäste vi anskaffa en belt och hållet ny materiel. Att dervid, så vidt sig göra låter, undvika misstag är nödvändigt, icke blott derför alt det gäller utgifter på millioner, utan äfven Toch framförallt derföre att det en dag kan gälla fäderneslandets trygghet och sjelfstänI dighet. Det är en lycklig tillfällighet, eller rättare det synes vara en försynens skickelse, att just i ett sådant ögonblick en Sverges egen son lyckats lösa problemet i jafseende å den beskaffenhet som bör gifvas åt sjökrigsmaterielen, på ett sätt eom för ett land med Sverges läge och farvatten synes erbjuda de största möjliga fördelar, på samma gång som det gör det för oss möjligt att åstadkomma en verkligt krigsduglig materiel för sjöförsvaret, hvilket knappast kunnat sägas ha blifvit händelsen om det blifvit de kolossala pansarfregatterna, som erkänts såsom de enda numera användbara örlogsfartyg. Icke mindre lyckligt är, att inom vår egen marin en framstående person blifvit i tillfälle taga den närmaste kännedom om Joha Ericssons snillrika skapelse; att denne man af yrket visat sig ha uppfattat och bedömt densamma med fullkomligt fördomsfri blick, och att han, inseende dess omälliga vigt för fosterlandet, gjort sig till förkämpe här hemma för vår store landsmans uppfinoving. Kommendörkapten Adlersparre, såsom bekant är, chef å fregatten Norrköping under dess amerikanska kryssning, har i Tidskrift för sjöväsendet offentliggjort ett;iföredrag öfver delta ämne, som vi tillåta oss i våra spalter återgifva, då det belyser dagens stora fråga lika lättfattligt och lika öfvertygande för den stora allmänheten, som för männen af yrket. Vi göra detta så mycket hellre just nu, emedan den olycka som drabbat ?Monitor? för närvarande utan tvifvel skall af dem, som hos oss ännu drömma om de stora skeppen, med begärlighet omfattas för alt i allmänna opinionen nedsätta de Eriessonska pansarfertygen, dervid stödjande sig på omdömen från England och Frankrike, der man af nationalfåfänga och gamla inrotade fördomar ännu ej vill erkänna det Eriessonska systemets fördelar. Man säger t. ex. nu: det är strunt till fartyg, som behöfde bogseråvgbåtar att hjelpa sig fram. Man glömmer dock dervid att endast fartyg med fullkraftiga maskiner kunna gå emot hård sjö cch vind, och att sådant väder alltid är att förvänte vintertiden på den nordame:ikanska kusten. Vidare böra vi ihågkomma, att våra krigsångfartyg tStockholm, Gefle, Orädd, alla kanonångsluparne m. fl. omöjligt kunna gå en tum framåt när någon härd vind eller sjö är emot. Våra sjöoflicerare ha mångfaldig erfarenhet derom. Ett krigsfartyg tillhörande kustförsvaret, såsom Monitor eller Passaic, behöfver ej fullkraftig maskin, hvilken brönner mycket kol, gör fartyget djupgående, m. fl. olägenheter. För sjelfva striden är enligt kompetenta personers omdöme 4 å 5 kaop nog, och isynnerhet för oss, Bom ej ha bränsle inom landet, är det framför allt af vigt at ej sträfva efter fullkraltsmaskiner i de fall, der sådana ej behöfvas. Men saken är i sjelfva verket den, att en mängd sjöofficerare mera afse ett angenämt fartyg, än ett för försvaret gogneligt, och derföre svärmar man för de stora, för oss omöjliga pansarfregatterna. Vi rekommendera emellertid till läsning och begrundande kapten Adlersparres framställning, som så klart ådagalägger pansarfregalternasolägenbeter och Monitorsystemets fördelar. Den skall, derom äro vi förvissade, mäktigt bidraga dertill, att Sverge icke blir bland de sista länder som hos sig tillämpa en uppfinning, gjord af en utal Sverges största söner och så företrädesvis egnad för Sverge som denna. De kongl. propositioner och skrifvelser,. som i sednaste plenum till ständerna aflemnades, säledes äfven den om fyllnadsanslag i hothällningssumman. ha i dag blifvit af