HÄLVIS UCICNCI: POP äll likväl I nu lorevaranae afseende litet fullständigare redogöra för min mening, tillåter jag mig nämna, att jag, under nu: varande konjunktur, i första rummet anser hela första hufvudtiteln såsom tillhörande klassen af förtroendevota. Då den förekommer skall jag säkerligen och utan alla betänkligheter för min del bifalla den. I de öfriga hufvudtitlarne kan jag väl icke för ögonblicket uppgifva hvad som företrädesvis skulle kunna sägas vara af förtroendeegenskap, men att frågor af sådan natur äfven finnas der, är gifvet. Bland all la så beskaffade förtroendefrågor intager emeliertid i efter min uppfattning, en så stor och vigtig tydelse som den nu under diskussion varande. När landet och riksförsamlingen niira nog enhälligt uttalat sin tillfredsställelse med regerins en, så måste följdenligt äfven dechargebetänandet blifva i öfverensstämmelse dermed. Kon stitutionsutskottet har med allt fog äfven afgilvit ett sådant. Visserligen förekommer en enda reservation, afgifven af en enda utskottsledamot; men de anmärkningar, som deri göras, äro, me någon kännedom om förhållandena och särskildt med fästadt afseende på styrelsesystemets konstitutionella karakter, al så ringa vigt och värde, att man dervid hvarken bör eller kan göra något afseende. Jag ogillar alltså anmärkningarne. De äro endast obetydliga skuggor, och skuggor finnas öfverallt. Hvilken kan väl säga sig vara utan sådana? Hr Carldo: Såvida jag förmått riktigt uppfatta de anmärkningar, som blifvit framställda mot konstitutionsutskouets föreliggande betänkande, så är det ingen af de värda talarne,som icke har rätt i något, men också ingen -— med undantag af hr Ridderstad, hvars enda anmärkning synes mig fulit befogad — som icke har orätt i något annat. Hr Hjerta, att börja med, har mycket rält deruti, att i vårt land, der den i andra konstitutionella stater vanliga svarsadreszen pål trontalet icke kan ifrågakomma, önskligt varit om konstilutionsutskottet kunnat supplera densamma genom att framlägga en på granskningen af statsrädsprotokollen grundad tablå öfver de mera framstående regeringsåtgärderna samt alt, med ledning deraf, karakterisera och utvala sitt omdöme öfver styrelsesystemet i dess helhet. Jag kan nemligen icke föreställa mig annat, än att parlamentarismen är en nödvändig beståndsdel i det konstitutionella statsskicket, och att representationen, hvars initiativ i detta hänseende är öfverlåtet till konstitutionsutskottet, efterskänker sin tillbörliga rätt och minskar sitt befogedeinflytande, då den underlåter att från den konstitutionsutskottet ålagda granskningsskyldighet leda sig till ett förtroende — eller misstroende — vo. tum mot konungens rådgifvare. Men derutianan skulle jag tro att hr IHjerta har orätt, att han klandrat utskottets ledamöter, för det att förevarande betänkande saknar en sådan tablå. Man bör nemligen icke förbise, att fyrdelningen finnes i utskotten, liksom i sjelfva riksförs lingen, och att i följd derafden regerir gsåtg som den ena fjerdedelen anser böra inregietrerag biand de berömvärda, anser den andra såsom klandervärd. Då bland ståndskamraterna sjelfva åsigterna dessutom icke alitid äro bka, skulle följden hafva blifvit, att majoriteten skiftat i ganska många frågor och det hela hade sannolikt blifvit ett brokigt och osammanhängande opus, åtföljdt måhända af lika många reservationer, som utskottsleda: å nnudenna gång temligen allmänt ansåg, att den nuvarande minvisteren förtjenade ett förtroende vorum, och jeit sådant ej kunde, i följd af hvad jag nyss haft äran föra, komma till stånd under den form hr Hjeria anfört, tror jag att de utskotsledamöter, hvilka — lika med mig— föredragit denna form, icke handlat obetänkt, då de, efter gitvande för omständigheternas makt förenatsig om en form, som kunde nästan enhälligt antagas. Hr Blanche, till hvars anmärkni jag nu öfvergår, har rätt deruti, att icke alla regeringsätgärder vunnit utskotte gillande och att de pu af honom ambhållna voro inom utskottet föremål för liflig diskussion. Det sätt, hvarpå den 8. k. medicinska frågan blifvit löst, blef isynnerhet skarpt klandradt af ganska många, och jemviäl reskriptet angående kommi var föremål för flera ledamöters ogillant som pitpropsaffären. Men derutinnan Blanche, efter min tanke, mycket misstagit sig, att han anser dessa frågor, i och för sig vara af den betydelse, att de utan samband med andra, kunna framhållas såsom bevis derpå, att konunens rådgifvare förbisett rikets sanuskyldiga Den medicinska frågan, hvars behandling jag högeligen beklagar, får nemligen sinv ligaste vigt från sinakonseqvenser. M 8 dessa konseqvenser (derest frågan bli öst så, att Carolinska institutet blifvit likstäldt med medicinska fakulteterna) ytterst leda till Upsala akademis förflyttning till hufvudstaden, torde icke böra förbises, att representationen aldrig givit regeringen anledning till det antagande, att en sådan förflyttning vore önskvärd. Ochhysa reskriptet angående komministrarne angår, så, ehuru jag är den sista som villförsvara detsamma, torde dock såsom en förmildrande, om också e ursäktande omständighet kunna medsköl invändas, att ingen skada deraf timat, och framförallt, att detsamma grundar sig på ständernas egen begäran, väl ej vid sista, men vid den nässföregående riksdagen, hvars hemställan till . M:t är nästan ordagrannt lika lydande med det klandrade reskriptet. — Slutligen, i afseende å pitprops-aflären, bör noga observeras, att regeringen vid afgörande ai densamma, hade attbesluta såsom domstol i ett ekonomiskt ärende och icke såsom admmistrati lighet — Nästan alla jurister, med hvilka jag haft tuifälle samtala derom, äro lika med mig of den åsigt, att pitprops icke äro häntörliga undr någon af de tullbelagda rubrikerna i tulltaxan ochhbafrva de följakuigen bordt vara alldeles tullfria. Vid aka dant förhållande och då dertill kommer, utt tiga stimmor inom detta stånd, med år talman i spetsen, helt nyligen på detkr nitalat sig, från statsekonomick synpun den fulikomligaste tulif s g till hr Blanche sjelf, huravida ett klandrande omförmälande af ifrågavarande regerin ste. slut varit befogadt i en sådan handimg, som ett dechargebetänkande. För öfrigt syncs mig hela — ofruktbarheten af ct så beck adt anmälningssysem, som hr Blanche f: ordat, vara af föregående riksångars erfarenhet så tillräckligt i dagen lagdt, att det endast på den grund Lör öfvergifvas; och om något skall kunna göra konstitutionsutskottets granskningsurb-te likt vanliga revisionsarbeten, så är det just det systemet, att anmäla en mängd småsaker, com, ehurn i mer cl!er mindre mån klandervärda, dock icke bilda någon hel klander-basis, samt att dor: fter sinta med ulistyrkan att de ej må till någon åtytid föranleda. — I olikhet med hr Blanche, har hr Lallerstedt sett saken i stort, och har derutinnan obestridligen rätt, ty ett decharge-betänkand dock ingen småsak. Men jag fruktar att br Lalierstedts vyer varit väl stora, då han pästått att en enda lejonunge kan och bör, ensam för sig, förtaga det obehagliga intrycket af en mi gd, äfven små missfoster, förutsatt att så verkligen fun nits. Då lejonungena drag dessutom ännu ej vore fullständigt kända rö konstitutionsutskottet, när innehållet uf dess bettinkande beslöts. ädla ungen icke eller halva något särde tigt inflytande. Till sist ko er hr Ric anmärkning. att konstitnfic