I ARE VGLITED MionuUurve IdUut UDVYLIUL Dlilitla UtIOD: ningsbuketten så att icke idel rosor kommit lutåt. Bit och annat törne hade gerna kunnat få sticka fram, till vägledning för representationen och nytta, för att ej säga varning för regeingen sjelf. Buketten hade blifvit temligen vacker ändå och tillräckligt hugsvalande för dem gom numera icke vilja se annat än rosor. Bland den massa regeringsärenden utskottet haft att granska, och hvaribland de allraflesta röra kuragta mål eller sådana som uteslutande bero af underordnade auktoriteters afeller tillstyrkande, framstå trenne af större vigt, man kunde väl säga: de enda af större vigt. Men just dessa de enda ha varit föremål för skarpt slander inom utskottet. Om dem har man diskuterat och voterat, och de som gjort anmärknin:; garne ha stannat i minoriteten. Men det är att märka det flera af majoriteten icke kunnat undgå att erkänna anmärkningarnes befogenhet. Detta är ett skäl mer hvarföre utskottet icke bordt undanhålla representationen och landet kännedomen deraf. Det hade varit nödvändigt om ej i; för annat, åtminstone för att visa att den revi! sion utskottet har sig ålagd, icke har för starkt slägttycke med revisioner i allmänhet, hvilka för det mesta endast äro gkuggor af nägot som man skulie kunna, men i verkligheten icke vill. ; Dessa tre regeringshandlingar äro, 1:o den allmänt kända och lika allmänt klandrade tul!behandlingen af s. hk. piprops, en åtgärd oförklarlig i en tid då skogshushållningen är dagens lösen. Det var väl icke rätt eftertänksamtaf en regering att såslitet fästa afseende vid en pa: triotisk omtanka, dertill så nyväckt att hon knappast hunnit morna sig än: 2:0 Medicinska JSrågam, likaledes mycket omtalad och beskrifven. Om det är sannt, hvilket ej kan betviflas, att ordnandet af rikets sjukoch helsovärd nära sammanhänger med rikets sannskyldiga nytta, så kan man väl icke säga att den regering, som ordnar densamma på sätt nu är gjordt, iakttagit rikets sannskyldiga nytta; ty, såsom det nu förhåller sig, hafva vi i landet två medicinskaskolor utan klinik och en klinik utan medicinsk skola, och fara är att den af de tre skolorna, som haft landets största förtroende, blifvit så paralyserad att hon snart nog torde bringas ur verksamhet. 3:0 Regeringens uppmaning tillfJ. samlingarne i viket för förbättrandet af lkomministrarnes löner. Denna regeringshandling tillkom på hemställan af ett enda stånd, presteståndet, och med fullkomligt förbiseende ar ständernas beslut i samma syfte. Om något kan anses inkonstitutionelt så är det väl detta, och jag förstår icke. huru regeringen dertill kunnat göra sig skyldig, en regering som vill räknas bland de mest kon-. stitutionella i verlden. Sannt är att någon skada derigenom icke til!skyndats landet, då, efter hvad jag försport, ifrågavarande regeringshandling ieke haft påföljd eller tillämplighet, men fven i denna ihålighet torde ligga något som icke stärker regeringens anseende. Vanmakten af ett regeringsbeslut är farligare för en regerings anseende än ett verkligt felsteg, om man får tro stora och bepröfvade statsmäns omdöme i dylika fall. Dessa äro de tre hufvudaktioner som varit före i konstitutionsutskottet och vid hvars behandling jag, liksom reservanten, stannat i minoriteten. Hr Hierta tror att utskottet bordt utsträcka sin verksamhet till en adress, omfattarde hela statsförvaltningen under den förflatna regeringsperioden. Men om äfven en sådan utskräckning varit af formen medgifven, hvarom likväl torde vara tu tal, så inser jag dock ej i hvad mån en sådan adress kunnat vara särdeles fördelaktig för vår regering, då de fiesta af hennes åtgärder under denna tid varit afrelativt obetydligt värde och de enda af något större vigt utgjort föremål för klander både inom och utom representationen, Hr Lallorstedt ville icke bestrida att ett par af de framställda anmärkningarne varit grundade. Frågan om pitprops ville talaren lemna åsido, såsom underordnad. Hvad angick frågan: om den medicinska undervisningens ordnande och framställningen rörande komministrarne, bekände talaren deremot att han vid behandlingen inom utskottet funnit dessa åtgärder ganska an-; märkningsvärda och stridande mot konstitutio-: nella grundsatser. Han hade äfven inom utskottet sökt att göra denna uppfattning gällande, : ehuru han dermed icke åsyftat någon anmälan hos rikets ständer. — Talaren eriårace hr Blanche hurusom han nyligen i sin allmänt lästa tidning yttrat, att man väl icke väntat mycket af ministeren, men att den dock födt en lejonunge. Mot denna lejonunget äro pitpropsoch till och med den medicinska frågan småsaker. Vill man komma till en verkligt parlamentarisk styrelsereform, så bör man icke, då man gillar regeringens riktning på det hela, göra anmärknin: gar emot den för mindre vigtiga saker. Biträdde: derföre det slut hvartill utskottet kommit och yrkade att memorialet måtte med gilande läggas till handlingarne. Hr Ridåerstad. Den diskussion, som nu uppstått, har den ovanliga och anmärkningsvärda egenskap att, efter hvad som åtminstone ännu förefallit, ingen enda i hela ståndet framkommit med nägon anmärkning emot detta konstitutions-. utskottets memorial, oberäknadt två af utskottets : egna ledamöter och en statsutskottsledamot. Det förra är anmärkningsvärdt, enär ingen af dem, enligt hvad memorialet gifver vid handen, förmedelst någon reservation dervid bifogat sitt ogillande, och det sednare derför — — men jag vill blott bemärka förhållandet, eller att klandret kommer från en statsutskottsmedlem, samt att det består dels deri, att den föreslagna dechargen saknar al motivering, dels ock deri, att de i hr Mengels reservation gjorda erinringar icke i sjelfva memorialet blifvit framburna till riksförsamlingen. I begge dessa fall kan jag likväl icke motstå fre-. stelsen att uppträda till memorialets försvar, till. och med emot dem, som deltagit i dess uppsättande sådant det nu är. För ett par plenidagar tillbaka, vid föredragningen af andra hufvudtiteln, ansäg jag mig böra. fästa uppmärksamheten på den omständighet, att de deri fillstyrkta anslagen saknade all egentlig: motivering, hvilket föreföll mig desto förundransvärdare, som tilstyrkandet nu stod i uppenbar strid med ofstyrkandet ä samma anslag vid förra riksdagen, hvadan jag ock, för vinnandet af erforderliga ledande upplysningar, vågade anhålla hos statsutskottets herrar ledamöter ora fö klaring derå. Det högtärade ståndet har säkert icke u förglömt att denna min interpellation framkallade icke allenast en viss ovilja från flera håll, utan jemväl föranledde åtskilliga statsutskottsledamöter att afgilva den öppna förklaring, att vi nu befinna oss i en så lycklig statsekonomisk utveckling, samt att regeringen intagit en så verklig konstitutionel ställning, att borgareståndet, enligt det vid riksdagens början antagna progr:m, borde understödja regeringen. Nåväl, hvad har väl nu konstitutionsutskottet gjort annat än följt statsutskottets exempel? Liksom statsutskottet utan al egentlig motivering bifallit alla regeringens från utskottet hitintills till riksstånden inkomna propositioner, har konstitutionsutskottet ju äfven utan al motivering hos ständerna anmält regerinsens decharge. Begge utskotten hafva endast iandlat i den fullkomligaste eamdrägt, förmodligen — enligt deras uppfattning — i enlighet med det 8. k. programmet, hvilket, sålunda sedt, måste betyda rättigheten att bifalla och gilla, utan behof af att derför gifva skäl. När boörgareståndet gillade statsutskottets sött att tillvägagå, måste det nu också gilla konstituionsutskot