LÖRDAGENS AF TONPLENUM. Borgareståndet. Följande ekonomiutskottets betänkanden biföllos utan diskussion: n:r 53, tillstyrkande ändring i Kongl. kungörelsen om ersättning för syn å miltie-boställe: n:r 54, tillstyrkande en skrifvelse till K. M:t med anhållan om utarbetande af ny lag rörande vattenrätten; n:r 56, afstyrkande väckt motion om fördeningen af den så kallade helgonskylden; n:r 45, afstyrkande motion om lifregementets husarkårs ställande på vakans; n:r 46, afstyrkande väckt motion om indragning af karantänsanstalten å Känsö; n:r 48, afstyrkande väckt motion om förändring i sättet för kasserade kronopersedlars försäljning, n:r 49, afstyrkande väckta motioner om ändringar i föreskrifterna rörande underhåli af allmänna vägar; hvarjemte äfven utan diskussion föredrogs och bifölls sammansatta lagsamt ekonomiutskottets betänkande n:r 1, som tillstyrker aflåtande af en skrifvelse till K. M:t om utarbetande af en ag rörande den artistiska eganderätten. Deremot blefvo åtskilliga andra ekonomiutskottets betänkanden föremål för någon diskussion. N:r 47, som afstyrker inom bondeståndet väckt motion om förändrad klassifikation af städerna i riket. Hr Sommeiiws ansåg en sådan klassifikation nödvändig. Den stad t. ex. som talaren representerade, Lund, hade på sednare åren så betydligt tillväxt i afseende på folkmängd och välmåga, att densamma väl borde ega rätt att till riksdagen sända tvenne representanter. Talaren tillkännagaf sig skola till borgareståndet, på hvars pröfning detta ärende ensamt berodde, ink mma med en motion i denna syftning. Betänkandet biföils. N:r 50, afstyrker väckt motion om såd:n ändring i reglementet för telegrafverket, att telegraftjensteman ej skulle, utan eget begifvande, kunna från den ena till den andra stationen förflyttas. Hrr Berggren och Fa hem hänvisade til den afgifna reservationen, samt framhöllo faran af att etablera en godtyckets princip. Att en så prekär ställning ej skulle hoz3 dessa tjenstemän framkalla duglighet eller å dem utöfva något godt inflytande vore tydligt; Hr Bomansson instämde. Dessa talare yrkade återremiss. För bifall till betänkandet talade hrr Isberg, Rydin, Ödmansson, Trädgård och S. Trädgå dh, Vr Ljungberg trodde att i det nuvarande reglementet skulle kunna inläggas sådana stadganden, som gjorde det anmärkta förhållandet oskadligt. Sä kunde t. ex. bestämmas att sådan flyttning ej finge ske på längre tid än 3 månader samt ej utan de ifrågavarande tjenstemännens medgifvande eller utan att dem erbjödes fördelar, motvägande olägenheterna af en sädan flyttning. Likaledes önskade talaren att dessa tjenstemän undfinge fullmakt i stället för konstitutorial å sin befattning. Betänkandet bifölls. i Betänkandet n:r 51 afstyrker af hr Walenbe g väckt motion om ändring i föreskrifterna rörande skyldighet för ångfartyg att taga lots, äfvensom 1 lotstaxan. Hr Renst öm förklarade sig vara af samma åsigt som motionären, beträffande befrielsen från dylik afgift för sådana ångfartyg, som göra reguliära på förhand annonserade resor. Yrkade af denna orsak återremiss. Deremot måste talaren instämma med utskottet i dess resonnement rörande olämpligheten aflika lotsafgift för fartyg, som komma från inländsk och från utländsk ort. Hr Walenberg försvarade sin motion. Påpekade de flerfaldiga obehag som af det anmärkta förhållandet hä röra. Yrkade återremiss. I detta yrkande förenade sig hr Ljungberg. För bifall till betänkandet yttrade sig hr Witt, som framhölt nödvändigheten deraf att ett lotsverk finnes oeh ej kunde finna annat än lämpligt att de som deraf draga nytta också skatta dertill. Af samma åsigt var äfven hr Staoff. Tal. hemställde om det vore bättre att afgiften till lotsverket utginge af allmänna bevillningen och undrade hvad motionären skulle tycka om en dylik post på sin debetsedel. För bifall till betänkandet voro äfven hrr Gahn, Tsberg, Ödmansson och Rooth. Vid anställd votering bifölls betänkandet med 34 ja mot 17 nej Samma utskotts betänkande n:r 52 föranledde likaledes en votering. Utskottet tillstyrker, i anledning af väckt motion, utfärdandet af en Kgl. förordning, hvarigenom böter stadgades för försummelse af att å fartyg, com ligga till ankars nattetid, hafva lanterna tänd. Hr Ekeroth trodde ett dylikt stadgande vara onödigt samt för de små fartyg som idka kustfart blifva ganska betungande. Dessutom vore det många blard dessa, som ej förde så hög rigg att de kunde hafva en lanterna tänd 20 fot öfver däcket Yrkade afslag. Hrr Sandegren, Carlsson, Staaff och Ditzinger yttrade sig i samma riktning, den sist: nämnde under erinran derom, att det låge ansvar nog för uraktlåtenheter. att ha lanterna tänd uti den omständigheten, att om fartyget blefve öfverseglzdt, något skadestånd ej kunde utkräfvas af den som kommit att verkställa öfverseglingen. För bifall ä de af utskottet förebragta skäl yttrade sig hrr Be onus, I berg, Witt och-Cygneus. Genom voteringen afslogs betänkandet med 26 röster mot 21. Uti betänkandet n:r 55, tillstyrkande väckt motion att kommunalstäimma må ega öfvertaga vården om de så kallade socxenmagasinerna, förordades ett par mindre redaktionsförändringar af hrir Berger och Gahkn. Betänkandet bifölls, Derpå följde en längre, ganska liflig öfverliggning om dechargebetänkandet. Hr Ekholm ansåg såsom ett glädjande tecken just det som han hört klandras, eller att utlåandet var hvad man kallade knapphändigt. Deraf visade sig bäst att den minmster, som nu sute vid styret, vore värd landets förtroende. Hr Hjoörta trodde, att om man granskade ördaJagen i utskottets utlåtande, så innefatta de blott att utskottet, af hvad som förekommit under läsningen af statsrådets protokoll, hvarken funnit anledning till något åtals anställande inför riksrätt eller till någon sådan anmärkning, hvarom 107 8 i regeringsformen handlar, att rikets ständer skall ingå med en underdånig önskan att en eller flera af statsrådets ledamöter skulle för bristande nit, skicklighet och drift eller rådslag stridande mot rikets sannskyldiga nytta, entledigas från sitt embete. Detta utskottets yttrande öfverensstämde efter all anledning med allmänna meningen i landet, men behöfde dock icke gifva anledning till en sådan tydning, som det tycktes talaren att hr Ekholm hade dragit deraf, såsom skulle under läsningen af protokollerna alls ingen anledning till anmärkning hafva förekom. mit. Det vore väl svärt att föreställa sig någon yvelse i verlden så ofelbar att icke under en ig regerinsstid något grundadt skäl till an: märkning i ett eller annat afseende skuile finnas, utan att det derföre behöfde leda till någon ar. de ifrågavarande följderna. Instämde deremot visserligen med hr Ekholm : deruti att utlåtandet syntes nog knapphindigt såsom resultatet af en den vigtigaste konstitutioneila förrättning som konstitutionsutskottet haft : I uppdrag. Om man besinnar huru svag och I nära nog illusorisk rådgifvarnes konstitutionella : ansvarighet är under värt närvarande represenationssätt, Såvida icke uppenbara grundlsgsbrott begås, och huru ytterst svårt cm icke I omöjligt det i sjelfva verket skulle vara att. i I fall af behof, tillvägabringa en förändring i re: seringssystem på den såkallade statsutskottsvä1: en, då en skattevägran här i landet skulle vara an detsamma som en social upplösning irom ra de mest betydande delar af samhället, så