Sale FURL I en vVanius embetsskrilvelse, ej ens satum i en debatterarde församling, allraminst såsom i en för den läsande allmäö heten ämnad uppsats. Detta är ett allmän kändt förhållar le, och hvar och en vet att svav ler in modo är en regel i den diplomatiska brefvexlinger. hvilken ingalunda utesluter bevisningens fty — stundom ej ens dess skärpa. Häraf jer alt diplomatiska cken, mera än andra handling äro stade ett olika bedömande, allt efter okka synpunkt och ståudpunkt. om af deå ene kan anses tomligen , innebär för den andre en temandt uttalad åsigt: hvad den ene anser Ölverärilvet artigt, kan för den endre ; hafva en aildeles motsatt betydelse. Dylika handlingar böra derföre med va Sa erhet on jomsigt be dömas, och det är hvarken klokt. j eller billiot att genast bryta stulven öfver hvad som icke öfverensstämmer med hver och ens eget tycke cch dess vana att utrycka gig. Dertill kommer, utt diploma ka handlingar alitid funnits, och alltid komma att finnas, hvilka icke kunaa allmängöras: detta bar den värde motionären insett och afsott, och jag ber att derföre få hembära honom min erkänsla. Det är väl icke så alideles utan, att elt ofidigt allmängörande of dylika handlingar i andra länder baft ett otördelaktigt inflytande: och ju mindre beredd en stat är att med lyckosamma vapen förs satser, ju mera varsamhet åligger den, sor har det ärofulla, men tillika ansvarsfulia uppdraget att, på sin konungs och sitt lands vägnar, i ut! andet föra deras talan. Härvid erbjuder sig sjellm ont anledning till en betraktelse, som icke torde vara alldeles ur vägen. Den utrikes politiken erbjuder för dan enskilde representanten ett lysande fält att ådagalägga sina insigter och alt utveckla siwa åsigter. Den onsvarige ministern delar ej i samma mått denna fördelaktiga ställning. Hen kan med aktning, med intresse, stundom med beundran följa den fria reflexiouen, — någon gårg äfven den fria fantasien — i deras obel indrade lopp; han kan deraf göra sig tiligodo enmärsknirgar och belysuingsr, hvilka eljest jkunnat undfalia honom; men han åtnjuter e alldeles sarama obecränsade frihet för jsina egna yttranden. — För hvart och ett af dem är han ansvarig för sin konung, för sitt land och för framtiden: må man åerföre ilcke elltför strängt bedöma den varsamhet :och återhållsamhet, som icke har sin grund i något begär att förhemliga hvad som utan ; olägenhet kan yppas, men i en af pligtkänslan lörestafvad omsorg atticke inveckla sitt land i svårigheter, som kunna och böra jundvikas, Alin erfarenhet af lifvet har lär mig ait det alltid är lättare — vanligen! i också angenämare — att tala, än alt tiga; i men utt det, icke alltid åtminstone, är kioikare. Diplomaten fär icke dela andra för; fattares så billiga önskan att vinna allmäni hetens erkännande af den förtjenst de :äåisom skrifiställare kunna inlägga: han måste jäst från den lockelse, som författareegeni kärlexen erbjuder: hans penna måste vara legnad, icke till vinnande af allmär het ens jgynusamma omdöme, men till en för fäderfögber bästa i det tysta segeende verk j samhet i koich inom de Hora poli tiska för jandli iogarnea verld vunnit et alli männare burskup, den olägenhet att vid de utrikes ärendens behandling nödgas anta immande tupgomål. Utom den underseende åntlar et, söm uppI stär vid beg det af ett språk, som ej jär ens eget, och på hvitket ran svårligen i Korrekt och med erfor g kan uttrycka sig, har ran äfven att kämpa mot olägenheien ett egna landsmän aldrig uppträda enoat än i en öfversättving alliid bär prägeln af sitt främmanne ursprung, — och följden blir alt men skrifver illa så väl det ena språket som det andra. Härtill kommer den skyndsamhet, hvarmed dessa ärenden oftast måste handläggas, och hvarvid ät formen, tiden icke medgiiver att egna den fulländning, fom vore önsklig, i den mån man derat är mäktig. Dessa förhållanden äro iaom den diplomatiska verlden kända och erkända: den opartiske läsaren, som har god tid till en genomgående granskning, skall deremot snart uppdega bristerna och fästa sig dervid, kanske mera än billigt och tillb örligt vore. Jag torde slutligen icke höra lemna obemärkt, alt redan innan förevarande fråga inom representationen uppstått, hade jag varit betänkt på ett meddelande till densamma i detta afseende, rörande ett af de vigtigaste föremålen för vår utländska politik, och härtill utbedt mig K. M:ts nådiga tillstånd. Detta arbete förberedes uti utrikesdepartementet; men det fordrar ej så ringa tid, och ä:ven någon brefvexling på utrikes ort. Huru snart det kan vara, färdigt, är mig icke möjligt att i dag säga: länge hoppas jag alt det icke skall dr jo. Men jag måste, vid detta som vid liknande tillfälle reservera K. Mils initiativ, så med seende å tidpuskten som innehållet af hvad som kan komma att meddelas. Hvad jag med anledning häraf yttrat, torde vid remissen få åtfölja hr frih. Raabs motion. 1 vår öfversigt i lördags af förmiddazsplena samma dag, voro vii tillfälle ommna de anm near, tili hviike konstitutionsutskottet s. k. Sdecharge betänkandet gaf anledning i bondeståntlet. Såsom de flesta band våra läsare känna är detta alktstyckes