Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

hon, vridande sina händer. Det finnes således ej någon i hela vida verlden, som bryr sig om mig, tillade hon snyflande. cA jo, nog finns det någon, sade en röst bakora Gurli. Hon vände sig hastigt om. Hon studsade nästan tillbaka, när hon fick se Walters mörkbrunva fysiooomi; men kastade sig derefter högt gråtande om halsen på honom. Han förde det stackars barnet till soffan. Aj, aj, Gurli, hon lipar ju alldeles som gamla Lisa, sade han och kla ppade flickan, Sicke går det an, att vara en sådan stackare. Kom nu och sätt sig här, skall jag tala om nögot för henne, som nog skall göra henne lika hurtig som vanligt. Vid ordet stackare aftorkade Gurli genast tårarna och såg helt käckt upp i mulattens svarta ögon. En lång stund talade Walter med Gurli, joch då Lisa ändtligen klockan tio kom upp jifrån sin sjuksköterskebefattning, fann hon Gurli helt glad och munter möta sig med den förklaringen att: hon ver rysligt hungrig. Medan hon åt sin lilla qvällsvard, skämtade hon med Lisa och sjöng efter måltiden för Lisa en af sina glada sånger. Lisa var just som litet smålörargad på sin gunstling, att hon kunde vara så glad, när stackars Stefen hade fått stå ut så svåra plågor; men då svarade Gurli skrattande: CKära Lisa, det är väl tids nog att vara ledsen, när Stefan dör, nu lefver han och har fått armen i led igen. Efter en natt af storm och blåst lyste Oktobersolen helt matt och blekt ifrån en -molnfri himmel. Så fort dess första strålar helsat jorden, såg man Falkenstern-gå öfver gården oth ped till tant Carins flygel.