Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

DEN RÄTTA. , BERÄTTELSE AP MARIE SOPHIE SCHWARTZGurli fortfor en stund att gråta, derpå störtade hon till hans fötter, omfattade hans knän och återtog med af snyfiningar qväfd röst: Jag vet alt den, som min mor älskar, hatar hennes stackars Gurli. Ack, hata mig dubbelt, slå mig, misshandia nig hvarje dag, låt magister Grönlund plåga mig med sina tal om att jag skall blifva fördömd; jag skall tåligt bära allt, utan att en suck skall sörråda hvad jag utstår för min mor; men jåt mig stanna. Låt mig som nu en liten stund hvarje dag få se henne, få kyssa hennes ghänder och smekas af dem, och jag skall glömma allt ondt man gjort mig; jag skall försöka att älska och välsigna min mors man.? Falkenstern fattade Gurli om båda armarne och, lyftande henne upp från den knäböjande ställningen, ställde han henne med eftertryck på fötterna, sägande: Du skall resa i morgon klockan tolf middagen. Klockan tio går du ned till dia mor; men märk nu hvad jag säger: vågar du att bedja henne få qvarstanna, så kommer du aldrig mera att få återse henae. Uppför du dig åter så, alt jag blir nöjd med dig, får du komma hem till julen. Han gick, lockande hunden med. Jesus Christus, så olycklig jag är, utropade Gurli. Mamma, mamma, huru kan du så öfvergifva ditt stackars barnX, skrek 4) Se A. B. nr 19, 21—23, 25-97 och 29.