Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

I Falkensterns eget lynne blef under dessa !tvenne år lugnare och jemnare. Han älskade Anna mer och mer för hvarje dag. I Han blef allt vänligare och vänligare emot ;hennes barn, och det såg verkligen ut som om Anna lyckats lösa det svåra problemet att göra denna oförnöjda och anspråksfulla karakter belåten och tillfreds. Tant Catharina tackade Gud för det att Annas sammanlefnad med Falkenstern förs: föll att blifva ljusare och fridfullare än Janes hede varit. Den tredje våren de voro gifta erhöll Anna ett bref från Beata, hvaruti denna med myes ken smärta, men tillika resignation underrättade henne om den olycka, som träffat icke blott von Stral utan äfven svågera kapten Brun. De voro båda alldeles i grunden ruinerade. Von Stral hade rmåst göra konkurs och kapten Brun hade derigenom blifvit dragen i olyckan. Beata vände sig nu till Anna, icke för att begära hjelp för egen räkning, utan för att bedja henne utverka att Falkenstern skulle räcka Brun en hjelpsam band. Denne hade beslutat att, sedan hans kredit här blifvit förstörd, resa till Amerika och der söka bryta en ny bana. Beata slutade sitt bret med attomtaia det systern, som hitintills just aldrig visat nå. gon energi, nu vid denna olycka gifvit prof derpå och beslutat att följa mannen. Sjelf visste Beata icke hvad det skulle blifva af henne och hennes barn. Von Stral hade förlorat sin tjenst, genom upptäckten af den balans han kommit på, och stod nu utan utsigter att kunna försörja sig och de sina. Dock, hon ville ej tala om sig, utan snförtrodde framtiden i Herrans händer. flinta fällor I