Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

Det vct jag; men jag vet äfven att tant vill det andra äfven skola göra detX, inföll Falkenstern. Grönlund har mitt löfte, att till en början stanna här till Maj. Jag är nöjd med honom. Han är tyst och stilla, en duglig lärare, och jeg vet icke hvarför jag skall köra honom på porten. Tants missnöje har ju haft sin endo upprinnelse derifrån, att han varit sträng emot Stefan. Nå väl, jag sätter bört Stefan. Grönlund kan således icke emot honom vara orättvis, Jag förutsätter dessutom att tent icke kan vara jså obillig att tant lemnar min stackars Anna, blott för det jag icke vill svika mitt löfte till Grönlond.? Falkenstern hade tagit gumman från hennes svaga sidor, som bestodo i ektning för andras löften och en afgjord förkärlek för Anna. Hon hostade, enusade, snöt sig och sade slutligen helt tvärt: För Annas skull stannar jag till dess du än en gång förgäter den aktning du är mig skyldig. Jag ämnar alldeles icke tåla att du förnyar ditt uppförande mot mig i går afton. Derjemte förklarar jag, att så länge den der svartrocken är i huset, kan ingenting förmå mig att äta vid samma bord som han eller stanna i samma rum, och dermed punkt.? Tant Catharina satte glasögonen till rätta och bifogade med ännu skarpare röst: Stefan blef af dig så väl behandlad, alt han åtminstone ej på elt par veckor kan företega resan till magister L7. Så länge han stanvar på Birgersborg blir han här hos mig. Den der svarta karnaljen skall icke mera fästa sina giftiga ögon på gossen, så framt han vill hafva dem i behåll och nu min kära Bengt hafva vi talat slut. Gå du upp och frukostera med dir favorit, Låt