Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

oo Måleriidkaren N. i Sundsvall och Sigrid Apollonia B., som en längre tid varit med hvarandra trolofvade, hade, efter kungörelse tre gånger i tidningarne samt med fästmöns faders bifall, men utan föregången lysning, i flera tillkallade Svännerst närvaro högtidligen tagit hvarandra till äkta efter det sätt, som lärer brukas af qväkarne, derom protokoll bltvit vid tillfället uppsatt och af aila fillstädesvarande under skrifvet. De sålunda förenade måakarne flyttade tillsamman och lefde någon tid trygga. Men en vacker dag fingo de emottaga stämning af stadsfiskelen, med påstående om ansvar för det de bodde tillsamman som man och hustru, ehuru de icke blifvit med hvarannan sammanvigda. Infr rådhusrätten medgåfvo de tilltalade ofvennämnda förhållande, bekände sig tillhöra qväkarnes eller vännernas sekt och förglarade att de till följd af reliciös öfvertygelse underlåtit alt sitt äktenskap med vigsel fullborda samt betraktade sig såsom äkta makar likaväl som de, hvilka efter svenska kyrkans ritual voro sammanvigda. Rådhusrätten dömde: att enär N. och B., hvilka voro att anse som trolofvade, flyttat i hus och bo samman, blefvo de, jemlikt 12 kap. 3 giftermälsbalken, fällda att böta 5 rdr hvardera, hvarförutan dem ålades att flytta från hvarandra. Hofrätten fastställde detta utslag. Nu hafva N. och B. sökt ändring hos K. M., eller om ändring ej kan vinnas, anhållit: det K. M. af gunst och nåd ville befria dem från ådömda böterna, äfvensom, enär B. väntar att blifva moder, förskona dem från den stadgade skyldigheten att flytta från hvarandra.