Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

latt du i afton får säga henne god natt. Jag afvaktar här din återkomst.? Han pekade på dörren, och Gurli ilade ut, Felix lade sig ned vid sin herres fötter. I Falkenstern sammanknöt händerna med en j rörelse af raseri och gick fram till fönstret för att blicka ut i natten. Stormens tjut i föreföll vildare här uppe än der nere. Han lutade hufvudet mot fönsterkarmen, mumlande: ag skulle önska att hela deita näste störtade samman och begrafde oss alla under sina murar. Hvilket helvete är ej det lif jag lefver.? Han qvarstod vid fönstret till dess Gurli återkom. Då barnet med glad och strålande blick inträdde, vände han sig till henne, sägande: ?Du hari dag, trots ditt dåliga uppförande, fått bjuda din mor godnatt. Det har skett derföre att du i morgon skall lemna detta hem. Jeg sätter dig i en pension i staden —ås, för att besparas plågan af din åsyn.? Skall jag bort härifrån, bort från min mor!? utropade Gurli med en ton, som lät ikt ett skrik. : Ja.n Det kan ej vara så. O, min Gud, nej on skulle dö, då hon icke mera får se mig, sitt enda barn.? Din mor sjelf hor önskat att du skulle komma bot; hon har derigenom gått min vilja till mötes,? Önskar mamma attjag. jag hennes Gurli, elt och hållet skall skiljas från henne? Omöjligt. Nej, nej, hon vill icke jaga mig bort, sade den stackars flickan med en ton af lidelsefull smärta och utbröt isnyftnipgar. Det var något hjertslitapde i hennes grät; men på Falkensiern gjorde den ej något intryck, (Forts.)