Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

tandet af lagar för vanvettingar, så angå mig icke dina anfall af raseri, och jag ämnar ej orda derom. Jag vill bara säga dig... Jag vill ej höra någotX, röt Falkenstern och stampade i golfvet. Vid detta ohejdade utbrott emot tant Catharina, släppte ban saxen, såg på Bengt och vände sig tvärt till dörren. Läggande handen på låset, sade hon i kall och bestämd ton: s ?Jag ville säga att antingen skall magister Grönlund ur huset eller ock jag. Du har att välja emellan honom eller den som öfver tjugo år vårdat ditt hus. Betänk dig till i morgon. Dörren gick upp och tant Catharina var ur rummet. Hon hade icke väl hunnit ut i förstugan, förrän kaptenens ringklocka ljöd. En betjent kom dervid rusande emot gum: man Örner med en sådan fart ati han nära nog sprungit omku!l henne för att på ögonbl:cket vara inne hoz sin stränga herre. cKalla hit Walter4, befalde kaptenen. Hvad som afhandlades emellan Welter och Falkenstern är öfvarflödigt att enföra. Vi vilja blott nämna att kaptenen var uppbragt öfver åtskilligt som han påstod att Walter uraktlåtit att göra. Det var en massa saker som blifvit försummade, och saptenen ansåg sig så illa betjenad som nå gon menniska kunde vara. Walter en oltog störtsjön af hans vrede med den största kallblodighet. Det hade under de sednare åren icke va rit något ovarligt alt ban fålt uppbära orättvisa och täta utbrott af sin herres dåliga lynne. Märkvärdigt nog fördrog Walter ietta med ett tålamod, alldeles främmande tör hars lynne och karakter.