som skola till södra bangården. 1 förra fallet, hvilket nog blir regel, om tåget till det hufvudsakligaste består af vagnar, som skola stanna vid södra bangården, kan det icke betviflas, att den resande, som stiger af der och med åkare begifver sig till sitt logis i saden eller å Norrmalm, hinner dit fortare, än den, hvilken följer med till norra bangården, kan uppnå sitt qvarier i samma stadsdel. Till urstigning, passegeraregodsets lossande, hvarje persons tilirättafinnande af sina saker, bäreres eller åkares enskaffunde m. m. erfordras nemligen lika tid vid den ena stationen som vid den andra, men det oundvikliga uppehållet vid gödra bangården och färden å sammanbindningsbanan, hvilken icke kan få ske med stor hastighet, i anseende till kurvan, tunneln, lutningsförhållandet och passagen öfver broerne — allt detta gör, att, såsom vi sagt, åkaren bringar den resande från södra bangården förr i qvarter än från den norra. — I sednare fallet åter, eller att lokomotivet går direkte till norra bangården, uppstår en annan olägenhet, som visserligen icke besvärar dem, som skola til samma bangärder, och ej heller så mycket dem, som ämna sig till den södra; men deremot förorsakar en extra k.stnad för trafikdepartementet. De vagnar, som hafva bestämmelge till södra bangården, kunna nemligen icke frånkopplas så nära densamma, att de med egen fart gå upp till stationens platform, utan de måste med ett särskildt i beredskap varande lokomotiv skjutas fram dit, hvilket spiller tid och jemväl kostar betydligt i förhållande till den tjenst, hjelplokomotivet här gör. Släpptes vagnarne, nyss innan det öfriga tåget löpte in på sam: manbindningsbanan, kunde äfventyras, att de frånskilda vagnarne följde sä hastigt efter, att vexlaren icke hunne kasta om vexeln, så att de kommo in på rätta spåret, hvarigenom dessutom stor olycka kunde förorsakas. Sammanlägger man al:a dessa omständigheter och erinrar sig, att det i gemen är de små förtretligheterna som, då de ofta upprepas, bestämma omdömet och handlingen bo3 menniskan, så kan man utan fara af misstag förutsäga, att persontrafiken sammanbindningsbanan icke har mycket att vänta från stambanorna. Något för tysta skolan. Den lilla döfstumma Anna. Lilla Anna föddes i ett fattigt och otrefligt hem och utan den stora förmånen att ega en fader, som arbetade för hennes nppehälle och vänligt slöt henne i sin famn. Hon är i anledning deraf ett nödens och armodets barn, som mången gång får sakna bröd för dagen. Såsom mycket liten egde hon dock den dyrbara gåfvan att både kunna höra och tala, men vid fyra års ålder förlorade hon densamma i en elakartad feber, och de sista ord hon med sina darrande läppar kunde uttala voro: Xtala vänligt och godt med mig, söta mamma! Ännu hör man henve säga mamma! och några orediga ljud komma stundom fram öfver hennes läppar, men hörseln är alldeles borta. Ändamålet med dessa rader är att hos den menniskoälskande mamsell Berling, som förut i tysta skolan vid Gråbergsgatan n:r 25 vårdar 10 stycken döfstomma barn, bereda ett hem för lilla Anna. Undertecknad önskar att några ömma mödrar samt snälla flickor måtte genom små handarbeten, genom uppoffring af någon leksak eller en ringa penningegåfva härtill bidraga. En liten lapp ur mammas gömmor kan så lätt användas till ett barnförkläde, en tröja, mössa, krage, en påse för kammar eller guttaperchagaloscher m. m. Sådana saker kunna ock lätt göras på en ledig stund och således utan någon ipontlig kostnad härigenom möjligen beredas ej blott lilla Anna, utan äfven flera lika vanlottade barn (då tio redan anmält sig, men sakna medel till inlösning) ett trefligt hem, der de finge lära sig att blifva nyttiga för detta lifvet och genom Guds kännedom och välsignelse lyckliga ör det kommande. I öfvertygelsen derom att mången huld moder och fader; som se sina barn . rikt utrustade med kroppsoch själsförmögenheter, känna sig manade att med någon ringa gåfva för ofvannämda ändamål visa sin tacksamhet emot den Himmelske Fadern, har jag trott mig göra dem ett nöje, då jag erbjuder mig att emoltaga cch försälja eller bortlotta dessa gåfvor för tysta skolans räkning. De som härvid fästa någon uppmärksamhet och intresse : terde inlemna sina bidrag uti Eldes bod, Storkyrkobrinken n:r 11, före Februari månads utgäng, hvarefter det med tacksamhet skall redovisas. Då vi göra godt, låt oss icke förtröttas, och må vi ihågkomma Frälsarens ord: Hvad I hat-. ven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven I ock Hon mig. Stockholm den 29 Januari 1863. Betty Elde.